Julafton i Nagoya, med “botanisk exkursion” i grannskapet. Fångade flera av Joakim tidigare osedda växter och träd på bild, men gäckades av våra flygande, flyende vänner, Mejiro (Zosterops japonica), som väcker oss här om morgnarna med sitt hysteriska skrikande. Frukosten som vanligt storslagen, som alla måltider här hemma hos Makikos föräldrar - ris, misosoppa, små inlagda fiskar, bladgrönsaker från egen odling eller närodlat (en morgon fick vi färska finskurna rapsstjälkar, mycket gott), te. Man blir verkligen bortskämd här! På eftermiddagen taikokonsert - storartat skådespel med färg, form och rytm i varierande kombinationer.
Middagen, panerad fisk speciellt för mig (de andra åt schnitzel), ris, kinakål, tofu, och färska grönsaker som vanligt. Lite vin därtill, och så hemlagad yoghurt med äppelkompott till dessert. Jag mår som en prins. På sabbatsmorgonen först en “quick fix” av Shaharit, senare utflykt till ett närbeläget Buddhist-tempel. Snacka om Jew-Bu!
På fredagen innan besök i Arimatsu , de gamla batik-kvarteren som ännu har sin charm kvar, och där man kan lära sig något litet om den ädla konsten av “tie-dying” - det finns mer än 100 olika lokala tekniker här sägs det, varav två visades upp handgripligen, och några till på en instruktiv videofilm. Lunch därefter på en fin gammal traditionell nudel-restaurant. Rikliga portioner i stora skålar, som man blev mer än mätt av. Det är inte bara maten som serveras i övermått. Det är svårt att sortera bland alla intryck, men jag är bedårad. Här är lugnare, vackrare, mindre stressat och aggresivt än vad jag väntat mig, efter den orättvist uppreklamerade “Lost in translation”.
Kommentarer