Kärlek utan motiv: "idioten" som icke-instrumentalist [Filosofisk Kalender 2:21]

[Pontonjärgatan 33, Kungsholmen    December 1985]

 

2:21  Vår tids sjukdom - det allt mer dominerande instrumentella tänkandet och handlandet. En följd av detta: vår nuvarande oförmåga att älska, med allt vad det innebär av tillit, osjälviskhet etc. Därav också oförmågan att ta emot komplimanger, uttryck för kärlek och respekt. Det är som om där ständigt funnes den outtalade frågan: Vad är han/hon ute efter egentligen? Vad vill han/hon med mig egentligen? Vad begär han/hon av mig i gengäld? Vad är det han/hon vill uppnå?[Tillskrivet senare: Jämför personerna som omger "idioten" i Dostojevskijs roman med samma namn; deras attityd till furst Mysjkin - князь Мышкин, med den outtalade frågan - ständigt - om motiven för hans handlande.]


Kommentarer