Slas eller Spinoza: upprepning och identifikation, eller den omöjliga holismen? [Filosofisk Kalender 1:740-744]

👳👳👲

740    Upprepningens banalitet [som t.ex. då två kvinnor på samma bjudning upptäcker att de är klädda i likadana klänningar, och blir generade därvid], långtråkighet, “tjatighet” etc. Löjets skimmer över det allmänna, generaliseringens komik. Men å andra sidan: upprepningen som konstgrepp [i balladens omkväden, hos moderna författare som Slas, i poesin], igenkännandets glädje, behovet av identifikation. Kan vi finna en allmän formel för när upprepningen blir banal, när den s.a.s. överskrider estetikens och rationalitetens gränser?  

741    Identifikation & upprepning - hönan eller ägget? För att kunna bedöma om någonting upprepas, och vad detta något är som upprepas, måste vi inte först kunna identifiera detta något? Å andra sidan, hur lär vi oss identifiera något, om inte just genom upprepad konfrontation med detta något.

742    Men för att identifikation och upprepning överhuvudtaget skall vara möjliga, måste vi då inte först göra oss av med vår holistiska verklighetsuppfattning? Ty om verkligheten är en och odelbar, och denna verklighet undergår en ständig förändring [vilket vi är tämligen säkra på], hur kan vi då säga att någonting någonsin upprepas, att någonting är likadant som något som varit eller är just nu?      

743   Måste vi, emellertid, såsom holister vara så extrema att endast verkligheten i dess helhet anses möjlig att tillskriva predikat? Kan man överhuvudtaget tillskriva verkligheten som helhet några predikat utan att hamna i oupplösliga paradoxer, som “självprediceringar” av detta slag gärna leder till? [Våra predikat är ju också delar av denna verklighet.]

744    Om vi, med Spinoza, betraktar “tingen” omkring oss som egenskaper hos verkligheten som helhet, hos Gud, och således som predikat, skulle vi då inte kunna betrakta våra vanliga predikat, våra vanliga prediceringar, såsom helt enkelt varande av “andra ordningen”? Men finge vi då inte en motsägelse, bestående i följande: om vi vill upprätthålla den ontologiska jämlikheten och inte ge materien primat över anden, så måste vi erkänna våra vanliga predikat och våra vanliga prediceringar såsom med tingen likvärdiga delar av, egenskaper hos verkligheten, alltså predikat av första ordningen. Men kan ett och samma predikat samtidigt vara av både första och andra ordningen?