Extrapolering och teckentydning: offeraltare eller utegrillar? [Filosofisk Kalender 1:702-704]

[Pontonjärgatan 33, Kungsholmen] 


702  [À propos l’article du Monde dim. 2 oct. 1983; “Recherches sur la civilisation des édicules” par M. Wiedemann. Om vådan av “strukturalistisk” historieskrivning och ‘teckentydning’. Utegrillarna som blev “offeraltare”.] - Jo, naturligtvis! Extrapolering är nödvändig i all vetenskaplig verksamhet. Hur skule vetenskapen annars kunna producera någon ny kunskap, utöver givna data? Men, vad frågan gäller är hur denna extrapolering skall ske och, framför allt utifrån vilken typ av data vi skall utgå. Kan vi finna några allmänna kriterier för urvalet av relevanta data, på vilkas grund vi kan göra någorlunda säkra extrapoleringar?       

703  [Till FK 1:702] Visst kan vi uppställa sådana allmänna principer, som att data skall vara ‘säkra’, ‘tydliga’, ‘reproducerbara’ etc. Men de löser ju inte vårt nuvarande problem, som är att finna kriterier för vilken typ av data som har relevans för ett givet problemområde. [Eller kanske vi hellre borde tala om ‘teoretiskt fält’ eller något sådant, ty problemen är inget som finns där ursprungligen; de uppstår först i konfrontationen mellan data, ‘pre-teoretiska’ antaganden och teori. Och så kan man med viss rätt hävda att det faktiskt är vi som ‘uppfinner’ problemen.] Och, för övrigt, då det gällde “offeraltarna” som i själva verket var utegrillar, uppfyllde inte tillgängliga data alla dessa allmänna krav på reproducerbarhet etc? Det var således inte där felet låg.

704  [Till FK 1:703] Kanske kunde problemet hellre formuleras så: hur skall vi finna principer som tillåter oss att med någon säkerhet avgöra vilken typ av fenomen som kan tas som tecken på någonting annat, en viss annan typ av icke-synliga omständigheter.

Kommentarer