På spaning efter Spanarna som flytt 26 februari 2021: Mellanchefens resa till hemlandet i förvandling

Titel i kläm, Irriterande resande & Coronakonsulenten.

Niklas Källner: Titel i kläm

Det är synd om människorna, och allra mest synd om mellancheferna. Ty, mellanchefens (be)klämda position är svår, och inte blir den lättare av hån, men oftast är den ändå självvald - som ett förmodat steg på vägen mot toppen, även om det kanske för de flesta förblir bara ett kliv rakt ut i tomma luften med påföljande fall (utan fallskärm), oavsett hur många golfrundor, tennismatcher - eller, numera, padelpass och clubhouse clusters man hinner avverka, innan verksamheten avvecklas eller platshållaren avgår med pension - med eller utan medalj. 

Sissela Kyle: Irriterande resande. 

I väntan på närdå, och en buss som aldrig kommer till den påhittade hållplatsen, kan man förstås ägna sig åt den inre, smittfria, resan hem till gamla mamma, som ändå inte får ta emot besök. Den terapeutiska funktionen i denna väntan, som man i ett demensboende i Düsseldorf tillägnat sig och gjort till sin, är kanske lättare att förstå med Ryoji Arai's underbara smått zenbuddhistiska betraktelse för stora och små När kommer bussen. Ett boktips för ångestridna mellanchefer, såväl som för oss alla, konfliktfyllda vandrare på fel eller rätt sida livets långa gång- och cykelstig, i Skatås och överallt annars.

Jonathan Lindström: Coronakonsulenten

Visst är den vacker, viljan att hjälpa människor att anpassa sig till en ny förändrad verklighet, även om den betingas av ett verkligt vederlag enligt gängse taxa och tariff. Detta är konsulenternas och konsulternas raison d'être. Hjälp finns att få för hemflyttare och andra med förmodade anpassningssvårigheter, till en okänd och kanske lite skrämmande ny morgondag där ingenting är som förr eller vad det synes vara. Under din frånvaro - i det du kallat ditt hem, har kanske andra okända individer flyttat in i det som en gång var ditt kontorslandskap eller ett drömt hemland, där det fortfarande fanns postkontor och breven liksom morgontidningen kom i brevlådan varje vardag, även långt ute i obygden, och brödet var ett och sött  och detsamma, och inga gamla surdegar låg och jäste.