På spaning efter Spanarna som flytt 19 februari 2021: Skvallerbytta bingbång, världsordningen enligt MacBett och Nattens drottning!

Självskvaller, Whiskytetror och diamantdamm & Livet från den mörka sidan

Ceci n'est pas une bettskena!

Jessika Gedin: Självskvaller. En spaning som säkert berörde många, möjligen de flesta därute, men kanske inte i lika hög grad oss asociala individer som intresserar oss mindre för vår omvärld, och mera för oss själva och vår lilla värld, samtidigt som vi fått lära oss att "eget beröm luktar illa". Är det vår tid nu,  trots allt? - Nu när så många förlorat doftsinnet, och självskvaller ju inte nödvändigtvis behöver vara så smickrande för ens eget ego, men kan ändå bidra till att väcka andras intresse för den egna personen?

Göran Everdahl: Whiskytetror och diamantdamm. Det började med en borttappad bettskena, och slutade med devalverade diamanter. Och så fick vi en välbehövlig inblick i Statens Järnvägars klassifikationssystem för verkligheten som omger oss alla. En något sparsmakad ontologi, visar det sig.  Måhända borde de ta en titt på Dewey Decimal Classification - DDC eller någon mer omfattande indelningsgrund av världen och det som finnes däri, och så uppdatera sin lista. Men, det är förstås inte säkert att bettskenan skulle få den framskjutna plats i hierarkin den enligt användarna rätteligen förtjänar, så att den skulle nå samma rang som den allestädes närvarande illern.

Annika Sundberg: Livet från den mörka sidan.

Annika levererade denna veckas mest angelägna 

och välkomna spaning,  för alla oss som liksom fladdermössen omfamnar mörkret och förbannar dess förorening genom ljusterror som plågar både vampyrer och alla andra vaksamma varelser. Några mementon på samma tema från min tidigare tillvaro:
[Vetandets värld, SR P1 2013-02-13:] 
- Goethe hade alltså fel! - Det är mörkret som får oss att se! Näthinnan sänder impulser till hjärnan baserat på de mörka partierna, det som skymmer ljuset - det är så våra synintryck byggs upp, det är genom mörkret vi ser - bokstavligt talat.
Eller,  [från ett besök på Tate Modern, London aug. 2004] Skylt vid Heinz Macks “Light dynamo” (1965): “This artwork is currently not operationable. We apologize for this inconvenience.” - Men kanske ligger ‘felet’ lika mycket hos betraktaren. Vi är inte vana vid att betrakta tingen i detta ljus. Det tar tid att vänja sig. Ljuschocken som möter oss redan vid födseln! Tredjegradens. Tänk på dem som föds blinda. För dem är allt - till att börja med - fullkomligt normalt. De vet ännu inte att de förmodas sakna någonting. Saknaden, bristen, felet, är någonting som samhället måste lära dem. Återigen: För att (åter) lära sig se i mörker måste man släcka också det sista ljuset. För att se det som är på andra sidan, därute, för att se den andre - inte bara bilden av sig själv - måste man omge sig av mörker, rikta ljuset bort ifrån sig själv. [Från en tågresa till Marburg 28 feb. - 4 mars 2002. Boris Pasternaks insikt, se Письма из Тулы ]. Således, Goethe sade på sin dödsbädd: "Mehr licht!"  Men jag säger: "Släck ljuset när du går!"
Tack Annika! för sällsynt klarsynt mörkerspaning.