[Till: Sjöberg, Fredrik (2000): Våldtäktsmannens tvivelaktiga genetik // i: Den utbrände kronofogden som fann lyckan, s. 151-159. Ref.: Thornhill, Randy & Palmer, Craig.T. (2000): A natural history of rape : biological bases of sexual coercion] - Att en motiverande faktor för förövaren av våldtäkt skulle vara att öka sin "fitness" och sprida sina gener verkar väl mindre troligt, med tanke på att många våldtäktsmän verkar göra allt för att deras ogärning *inte* skall få några följder eller lämna några spår efter sig, varför man ibland går så långt som att döda offret efteråt. Handlar inte våltäkten snarast om en extrem form av egenmäktig behovstillfredsställelse, där själva våldet ibland synes vara en del av "njutningen" som våldtäktsmannen eftersträvar. (Hur förklarar man annars även homosexuell våldtäkt?). Överhuvudtaget har det väl i modern tid ofta varit en strävan hos många män - inte bara våldtäktsmän - att i själva verket söka begränsa den mängd avkomma man ger upphov till så långt möjligt. [Sedan finns det förstås undantag, som den där holländaren vi hörde om nyligen, men han använde ju mer raffinerade, moderna strategier som sociala medier för att sprida sina gener så mycket som möjligt.] Betvivlar också att våldtäkt skulle vara någon särskilt effektiv reproduktions strategi.[Hagamannen i Umeå fick så vitt bekant inte några barn gjorda genom sina våldtäkter.] Om offret inte oskadliggörs helt eller dödas efter fullbordad våldtäkt, så är väl chansen stor att hon ändå inte kommer att behålla ett ev. befruktat ägg.]
Kommentarer