Om smärtbeteendet vore enda vägen till kunskap om smärtan så kunde någon säga mig: “Du vet inte vad smärta är”. Och, han kunde ha rätt i detta! [Ty, antag att jag lärt mig vad smärta är genom att man pekat ut personer som visat smärtbeteende för mig och sagt: “Det är smärta!” eller “Han har smärtor” eller något liknande. Kan det då inte hända att jag helt missuppfattar situationen och tror att själva den plågade blicken eller det karaktäristiska grinet hos den som visar smärtbeteendet är det som kallas smärta? Eller kunde jag inte tänkas lägga märke till något [annat] gemensamt drag hos alla dessa personer och tro att det var vad som menades med smärtan? (Ty, ostensionen är ju mångtydig, herr Wittgenstein!)]
Kommentarer