Kan vi ha kunskap om vår egen död? Jo, om inte genom direkt erfarenhet, så ändå i enlighet med den klassiska kunskapsdefinitionen: "A vet att p om och endast om i) p är sann, ii) A tror att p, och iii) A har (rationella) skäl för att tro att p.
Vi har ju alla (oftast) direkt erfarenhet av att andra människor vi känt eller känt till har dött och vad som då hände med dem. Vi har känt sorg och saknad därvidlag, och kan föreställa oss att andra vi känner kan komma att känna samma sak då vi själva dör. Genom dessa erfarenheter kan vi också förstå vad det innebär att mista kontakten med andra människor.
Vi har också regelbunden "efarenhet", genom sömnen, av att inte vara vid medvetande, och att tid föregår utan att vi är närvarande eller medvetna om det. Vi har också goda skäl, genom talrika vittnesmål, att tro att det funnits en tillvaro för andra, före vår egen födelse, ja rentav också tillfällen under vår egen levnad som vi trots att vi ändå var medvetna nu har glömt bort, och inte heller saknar. Så varför skulle vi då vara rädda för vår egen död? Det är väl inte själva tillståndet att vara död vi räds, men ett föregripande av den saknad vi då inte längre kommer att vara i stånd att känna. (Och kanske smärtan, som kan komma att föregå döden.)
Kommentarer