Hur kommer det sig att vi då och då frågar oss om livet är värt att leva, men aldrig om döden är värd att dö? Säg inte: "I det ena fallet finns en valfrihet, i det andra inte." Ty vem har egentligen i begynnelsen valt att leva (att födas)? Den valfrihet det gäller är ju denna: vi väljer att leva framför att dö, eller att dö framför att leva. Det ena kan inte skiljas från det andra. Säg inte heller: "Vi har erfarenhet av att leva, men inte av att vara döda (en trivial sanning!), därför kan vi med större säkerhet uttala oss om livet än om döden. Frågan om livet är värt att leva kan därför ges ett meningsfullt svar, frågan om döden är värd att dö icke." Som om det bara skulle vara meningsfullt att fråga efter det om vilket vi har någon grad av visshet, efter det som vi har erfarenhet av! [Verifikationsprincipen för mening är ju redan död. (Och ändå frågar vi efter dess innebörd!)]
Kommentarer