Tjuvar, kräk och småkryp

Efter Uppdrag gransknings avslöjanden om "våra" självutnämnda fondförvaltare (AP-fonderna, AMF m.fl.) återstår bara två möjligheter: antingen är de ryggradslösa kräk som är alltför fega för att våga stöta sig med storkapitalets direktörer, eller så är de tjuvar och banditer, fullt medvetna om vad de gör - att ta från de fattiga och ge till de rika - i syfte att skaffa sig egna, inbillade eller verkliga fördelar i framtiden. När man som exempelvis LO-ordföranden själv sitter i ett antal styrelser, så kan det ju finnas goda privata skäl att tycka att styrelsearvoden bör vara generösa, och då kanske det är svårare att inte visa sig generös också mot direktörerna och kraven på bonusar. Det stinker i Sverige!
Samtidigt sjunger den svartvita flugsnapparen sin serenad i Åkeröträdet som snart, snart slår ut i blom. Grodfamiljen i dagvattenbrunnen har fått tillökning; fint att se att mitt störande instövlande mitt i parningsakten för en tid sedan inte tycks ha bekommit dem. Utanför på ett maskrosblad kryper den stora flugbaggen (Cantharis fusca)- som ett utropstecken med sitt röda huvud till den svartgrå kroppen. Och granskotten står skamlöst illröda och erigerade mot himlen, nedkallande fruktbarhetsgudinnans välsignelse.

Längre upp i Uknadalen ropar några sångsvanar som tydligen bestämt sig för att stanna här nere i stället för att flyga norrut. (Jag såg dem från tågfönstret igår söka föda ute på åkrarna vid Nelhammar tillsammans med grågässen.) Nu är tid för vila.

Kommentarer