Alltså, för det första låt oss konstatera det självklara, det för alla uppenbara: vem vore egentligen förvånad om Lars Danielsson, som den charmfulle spjuver han för oss alla framstått som under KU-förhören, där han skälmskt tittat fram under lugg med sina fuktiga hundögon och lagt huvudet på sned, hade kunnat undgå att förföra de flesta trånsjuka medarbetare - såväl kvinnliga som manliga - på regeringskansliet. Men vi vet ju samtidigt att det är till UD hans håg har stått; fåfängt och upprepade gånger har han sökt ringa Hans Dahlgren och be om en date, men utan att få svar. Därför kan vi självklart avskriva de lögnaktiga ryktena om en affär med närmast underlydande kvinnliga medarbetare som just - lögn och förbannad bikt.
Efter att så ha avhandlat världspolitikens verkliga väsentligheter, kan vi gå till "småttigheterna": Om hur man bäst behandlar Hamas och islamistiska rörelser med aspirationer på regeringsmakt efter seger i demokratiska val, läs Henry Siegman - överlevare från Förintelsen, f.d. ordförande för American Jewish Congress och insiktsfull medmänniska med känslan för fair play intakt, vilket inger respekt.
Och självklart skall Sverige inte samöva militärt med ockupationsmakter, vare sig de heter USA, Kina, Israel eller Marocko. Vare sig under, i eller ovan vatten / marknivå. Det påbjuder både vår solidaritet med folken i Irak, Tibet, Palestina och Västra Sahara, men också vårt eget säkerhetsintresse av att som liten nation alltid stå på folkrättens sida. Det borde vår nye utrikesminister tala klarspråk om.
På det mer marknära planet kan jag konstatera att många av våra studenter synes sorgligt ointresserade av våra närmaste medorganismers väl och ve; de hastar förbi ekorren uppe i trädet som sitter och mumsar på en äppelskrutt, utan att så mycket som bevärdiga honom med en blick. Samma korre, får man förmoda, som efter att sålunda ha stärkt sig, bara halvtimmen senare gör en räd mot skatboet i granen utanför mitt fönster, men blir nesligt jagad på flykten. Bävern som tillfälligt gästade dammen utanför "biologihuset" - lämpligt nog - blev likaledes avvisad från lokaliteterna, men mera för sitt eget skydds skull, påstod man. Några studenter jag talade med misstänkte dock att den skulle gå till brandkårens årliga grillfest. Jag hoppas - och tror - de hade fel.
Efter att så ha avhandlat världspolitikens verkliga väsentligheter, kan vi gå till "småttigheterna": Om hur man bäst behandlar Hamas och islamistiska rörelser med aspirationer på regeringsmakt efter seger i demokratiska val, läs Henry Siegman - överlevare från Förintelsen, f.d. ordförande för American Jewish Congress och insiktsfull medmänniska med känslan för fair play intakt, vilket inger respekt.
Och självklart skall Sverige inte samöva militärt med ockupationsmakter, vare sig de heter USA, Kina, Israel eller Marocko. Vare sig under, i eller ovan vatten / marknivå. Det påbjuder både vår solidaritet med folken i Irak, Tibet, Palestina och Västra Sahara, men också vårt eget säkerhetsintresse av att som liten nation alltid stå på folkrättens sida. Det borde vår nye utrikesminister tala klarspråk om.
På det mer marknära planet kan jag konstatera att många av våra studenter synes sorgligt ointresserade av våra närmaste medorganismers väl och ve; de hastar förbi ekorren uppe i trädet som sitter och mumsar på en äppelskrutt, utan att så mycket som bevärdiga honom med en blick. Samma korre, får man förmoda, som efter att sålunda ha stärkt sig, bara halvtimmen senare gör en räd mot skatboet i granen utanför mitt fönster, men blir nesligt jagad på flykten. Bävern som tillfälligt gästade dammen utanför "biologihuset" - lämpligt nog - blev likaledes avvisad från lokaliteterna, men mera för sitt eget skydds skull, påstod man. Några studenter jag talade med misstänkte dock att den skulle gå till brandkårens årliga grillfest. Jag hoppas - och tror - de hade fel.
Kommentarer