[Om en kropps(dis)funktion:] Kloaken pockar på uppmärksamhet igen när vi blir äldre, gör uppror mot lillebror munnen och vår orala fixering, alltsedan födelsen. [Det är bara föremålen vi stoppar i munnen som växlar med tiden: bröst, nappar, välling, bananer, legobitar, spaghetti, godis, cigaretter, alkohol, läppar, tungor, könsorgan, ost, bröd, döda djur, döda växter, tandproteser, bananer, välling]. Som för att påminna oss: Vi människor, liksom sjöstjärnorna, är alla deuterostomata; analen är det primära hos oss, munnen är bara sekundär i vår embryonala utveckling. [Men efter födelsen tycks det som om förhållandet inverteras, åtminstone om man skall tro Freud, som ju såg den orala fasen såsom föregående den anala. Exkrementerna som symbol för pengar; deras ökande betydelse då vi blir äldre - en spegling av oron för pensionen?] Alltså, ursprungligen är var och en av oss bara ett “asshole”. Och kanske är det vad vi till sist åter reduceras till. [Några har så bråttom att de längtar tillbaka till ursprunget redan tidigare; är det förklaringen till lusten hos vissa - både homo- och heterosexuella - att uppleva “anal pleasures”?]
Kommentarer