En märklig stad detta i ett märkligt land. En vecka nu utan vatten. Men samtidigt finns allting, och några människor är bara snuskigt välbeställda. Bland dem är inte jag. Bilder från gatan: några unga flickor, trådsmala som så många andra här, sitter på ett utecafé och dricker öl ur stor sejdel - genom sugrör. Är det det som är hemligheten? En liten flicka i gul stickad klänning med grön krage plockar med stor entusiasm maskrosor i en rabatt, och springer sedan glädjestrålande och förärar sin lillebror i sittvagn en av de vackra gula blommorna. Har aldrig förr sett så många människor i kamouflagedräkt, i alla möjliga och omöjliga kombinationer, som mannen i full stridsuniform - sånär som på plasttofflorna på fötterna. En annan man på ulitsa Pusjkinskaja kommer släpande på en björn, försedd med munkorg för säkerhets skull, som bara högst motvilligt följer honom. Klorna på ramarna smäller mot gatstenen, och björnen blänger sorgset, men en kvinnlig åskådare finner spektaklet “ochen’ milo”. En råtta stor som ett förvuxet marsvin springer förbi nere på gården, lätt synlig från femte våningen. En flock vildhundar har slagit läger på den andra gården, mittemot. De sover eller leker kurragömma mellan de parkerade bilarna på dagarna, skäller i kapp på nätterna. Kanske ännu en illustration av Kropotkins tes om djurens sociala instinkter. Jag jobbar hårt, sitter på biblioteket om dagarna, registrerar sedan artiklarna jag kopierat under dagen på kvällar och nätter. Igår sabbat, paus i arbetet. I synagogan, där svartrockarna från Chabad tagit tagit över showen numera ( - på gott och ont: åtminstone på ytan uppvisar de någon slags acceptans och intresse för varje enskild jude - hur ‘förtappad’ och vilsefaren han än må vara - det är mer än vad man kan säga om några av våra högmodiga, självrättfärdiga församlingsproffs). Rabbinen med kraftig amerikansk accent. Efter shacharit, kort kiddush och så - förmodligen veckans höjdpunkt för några av de luggslitna pensionärerna, MAT, plov och morkovka (ris med stuvade morötter) serverad av vitklädda “matbespisningstanter”, nedsköljt med Pepsi och vodka. Min bordsgranne sätter lätt i sig tre stora portioner - får extra tilldelning av några andra närvarande, vars ransoner han tömmer i sin egen tallrik genom att vända dem uppochner i tur- och ordning. Själv har jag nästan problem att äta upp min enda rikliga portion. Men så har jag också ätit tidigare i veckan. Sol ute, men mera arbete inne, och därtill fotbolls-EM på TV. Jag stannar på min post, men börjar redan längta hem till min igenväxta trädgård, efter att få bada och omslutas helt av vatten! [Banjan på Voronezhskaja ul., som jag tvingades uppsöka i avsaknad av rinnande vatten, visade sig bara erbjuda en vanlig dusch, låt vara i osedvanligt “rustik” miljö. 25 rubel kostade det att bli hjälpligt ren - 8 kr. ca. Det kan det kanske vara värt, även om man snart blir smutsig igen i den här stan.]
Kommentarer