Historieskrivning: rationalitet, religion och sekularisering - Hegel eller Russel [Filosofisk Kalender 1:975-977]

 [Oktober 1985 Stockholm / Lådna] 

 

 1:975    Vore det möjligt att skriva en ny hegeliansk religionshistoria, en sann "Phänomenologie des Geistes", om det religiösa förnuftets utveckling från teleologiskt - instrumentellt till kreativt - ickeinstrumentellt, alltså från nödvändighetens Gud till frihetens?

1:976    Har inte i själva verket sekulariseringen och den alltmer utbredda skepticismen skapat nya möjligheter för en sann religion? Icke så att vi skulle hänge oss åt en ny fideism [som under 1600-talet; sådana tendenser finns förvisso även idag], icke så att det skulle vara nödvändigt att skilja tron från förnuftet [vi har sett alltför många gånger varthän den blinda tron kan leda], utan tvärtom ser vi nu kanske för första gången möjligheten till en förening mellan tron och det kreativa, skapande förnuftet, som genom sekulariseringsprocessen frigör sig från det materiella-instrumentella. Därför ser vi nu också för första gången en religion utan teleologi. 

1:977    [À propos Baumer, "Modern European Thought"]
- Har idéhistorien en egen inneboende rationalitet? Risker och fördelar med en "organisk-idealistisk["] historieskrivning. - Fördel: Eventuellt en bättre förståelse av det idéhistoriska skeendet, utvecklingen, processen. - Risk: En "determinism" à la Russel där t.ex. nazismen blir till en organisk produkt av den tyska transcendentalfilosofin.