Naturen - skönhet eller vulgaritet? Paradiset inom oss? "Fitness" som överlevnad. [Filosofisk Kalender 1:948-951]

 

1:948    När naturen är som skönast blir den vulgär. Men hur förklarar vi att vi finner denna "vulgaritet" så tilldragande, medan vi, i bästa fall, förblir kallsinniga och indifferenta inför hötorgskonsten, den trogna avbilden av denna "vulgaritet"?

1:949    Trouvera-t-on le paradis en soi-même?

1:950    Måhända skall det visa sig att naturen, genom sitt stumma motstånd mot förändring, i själva verket är klokare än vi; hon signalerar ju nära nog omedelbart när balansen hotar att rubbas. Det kan tänkas att människan - anpasslingen - en dag skall upptäcka att det som hittills varit hennes generella överlevnadsstrategi, utnyttjandet av den extrema anpassningsförmågan, är det som slutgiltigt håller på att få henne på fall. [Och är det inte det vi ser håller på att hända redan idag?] Frågan är bara om hon, människan, kommer att upptäcka det i tid, och om hon skall förmå anpassa sig, en sista gång, också efter denna insikt.
[Tillskrivet senare, aug. 2010: - Men stämmer det verkligen att naturen skulle vara mer ‘förändringsobenägen’ en människan själv, och bjuda större motstånd? Visar inte naturen ofta större prov på resilience än vad vi själva gör?] 

951    [Till FK 1:950] Thus, Darwin may prove to be wrong, in the end. We may have an extermination of the fittest. [Darwinisten kunde förstås försvara sig, om han hunne, och säga att kriteriet på att en art är "fit" är just det att den lyckats överleva. Därmed skulle han dock bara bekräfta den misstanke som senare tids vetenskapsmän och filosofer länge hyst, om att tesen om "the survival of the fittest" innefattar en "vicious circle" och är omöjlig att falsifiera. Man kan, emellertid, med ganska stor sannolikhet antaga att de varelser som skall bebo denna planet efter människoartens utslocknande kommer att hysa ett mycket ringa intresse för denna typ av spetsfundigheter. De kommer att ha fullt upp med att försöka restaurera Jorden, efter människans ödeläggelse. - Tillskrivet senare, aug. 2010: Här ryms ett fundamentalt missförstånd hos den unge Philipson; fitness’ är ju inget som enligt Darwin kan tillskrivas en hel art, men endast individer inom olika arter, och den mäts i reproduktionsframgången, vilket man förstås kan ifrågasätta såsom "trivialt", men det är inte nödvändigtvis någon tautologi.]