Universellt och partikulärt: att få syn på ett tecken [Filosofisk Kalender 1:908-910]

 908    Men om tecknet blir alltför allmänt, om det blir universellt, riskerar det att upphöra [att] tjäna såsom tecken.* [För att tecknet skall fungera såsom tecken måste det vara något som vi lägger märke till. Vår uppmärksamhet fångas lättare av det individuella, det partikulära, än av det generella.]
--------------------------------
* Jmf. FK 1:833

909    Vi strävar alltså efter ett allmänt, universellt erkännande av tecknet såsom tecken för det betecknade. Men vi bör inte sträva efter att göra bärandet av tecknet universellt. [Så upplöses den skenbara paradoxen. Och är det inte detta som borde vara innebörden av Alenou?]  

910    Det universella genom det individuella, det partikulära. Tecknet skall tjäna som påminnelse, som ringsignalen hos en väckarklocka. Men om alla väckarklockor ständigt ringde unisont, vem skulle då vakna av ringsignalen? [Identifikation endast genom jämförelse, genom iakttagandet av skillnaden.]  

Kommentarer