Gud, meningen med livet och tillvarons tystnad? [Filosofisk Kalender 1:901-902]

 

901  En “kapplöpning” mellan Gud och människan, således, som vi är dömda att ständigt förlora; jag vill säga, till vår lycka, ty den dagen vi funne denna tillvarons fullständiga mening, då världen i sin helhet vore fullkomligt förklarad, från den dagen finge vi oändligt tråkigt. 

902  Men är det inte just detta filosofen söker och ofta även trott sig göra; att ge tillvaron som helhet en mening? Och var det kanske för att han insåg det lönlösa [ja, det är just för att det är lönlöst som det icke-instrumentella är just icke-instrumentellt] i detta företag som Wittgenstein sade att “filosofin lämnar allting som det är”, och som han menade att filosofen måste lära sig att hålla käft. [“Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen.”]


Kommentarer