[13, rue Rollin (5e) Paris]
833 När tecknet blir allmänt upphör det att fungera som tecken.
834 Vårt behov av det absoluta, vårt sökande efter Gud. Och i bönen till Gud såsom befriaren av alla förtryckta ligger också detta: den sanna troheten mot Gud som en garant mot en absolutifiering av den politiska makten. [Och tycks inte Talmud och Rambam i sina kommentarer till mackabéernas slutliga fall, med stöd i Torah (Gen. 49:10), tala för en fullständig separation mellan politisk makt och prästerlig myndighet, för en sekulär statsmakt? Detta borde gälla såväl Sverige, som Iran, som Palestina / Israel.] [Tillskrivet senare: Se dock Göran Rosenbergs recension i DN 2007-12-02 av “The stillborn God: religion, politics and the modern west” / Mark Lilla. (Alfred A Knopf, 2007?)]
835 Gud som det enda absoluta i en värld av relationer. Och varje försök till absolutifiering av någonting annat än Gud - det må vara materiella ting, människor, vetenskapliga eller filosofiska teorier, politiska doktriner etc. - borde det inte uppfattas som ett brott mot den strikta monoteismen? [Tillskrivet senare, sept. 2025: Jämför också Peter Beinarts kommentar om Korachs uppror i Toran, ett försök att "absolutifiera" folket Israel som ovillkorligt heligt, en form av avgudadyrkan, på samma sätt som de som idag gör landet Israel till något heligt i sig och föremål för en "avgudadyrkan" som bokstavligt talat gör att man är beredd att gå över lik för att behålla det/erövra det/ockupera det igen och igen!]
Kommentarer