[13, rue Rollin (5e) Paris]
822 Judendomen som ett enda stort mnemotekniskt system för att påminna sig, och påminna andra om HERRENs existens, enhet och allmakt.
823 Identifikation genom jämförelse. Och därav skulle man också kunna komma till detta: Diasporan att föredraga framför en judisk stat. Ty endast i diasporan ges möjlighet, både för judar och för icke-judar, till identifikation genom jämförelse, genom iakttagandet av skillnaden. Endast där blir troshandlingarna ett verksamt medel för påminnelse, genom att de “står ut” mot den omgivande bakgrunden. Endast i diasporan blir vittnesmålet riktigt verksamt.
824 [Till FK 1::823] Menar man allvar med Alenu[-bönen] borde således tillvaron i diasporan vara att föredraga.
825 [Till
FK 1::823] Men tillvaron i diasporan, dvs. tillvaron som icke-assimilerad jude,
skall alltså också hjälpa juden att påminna sig sin roll som vittne, sin partikularitet.
I ett exklusivt judiskt samhälle däremot riskerar han att bli hemmablind,
och därigenom, “paradoxalt” nog, att förlora sin identitet. Ty där ges inte möjligheten till identifikation genom jämförelse, genom
iakttagandet av skillnaden mellan honom som jude och de andra. Han upptäcker där inte lika lätt sin partikularitet, troshandlingarna
han utför kommer inte längre att “stå ut” mot någon bakgrund, de kommer att förefalla fullt “naturliga” och “rationella”. “Så gör ju alla!” [Hempels deduktivt-nomologiska förklaringsmodell, igen!] Och är det inte just detta vi ser tecken på i staten Israel, är inte detta en av anledningarna till
sekulariseringen där? judendom, judar, icke-judar, Israel,
diaspora, påminnelse, jämförelse, skillnad,
naturlig, normalitet, rationalitet, bakgrund, stå-ut, vittnesmål, identifikation, sekularisering,
Hempel, d-n-modellen, ADN
Kommentarer