[Marum, Ljusterö]
766 Om ordnande: “Borg, som nu måste stå lutad under de upphettadde takplåtarna och inandas dammet, höllo på att rygga, men då han andra dagen träffade på ett mineral, som han misstänkte vara okänt, grep han sig straxt an med arbetet och satte sig till att ordna. ... och att ej den förnuftigaste indelningsgrunden här var funnen, insåg han snart vara fallet. ...” Och längre fram: “Nu öppnade han sitt manuskriptskåp, där kartongerna lågo ordnade med anteckningar, små lappar med improviserade tankar över observationer, uppfästade på halvark som ett herbarium, och vilka han roade sig med att ordna och ordna omigen efter nya indelningsgrunder för att utröna, om verkligen företeelserna kunde ordnas på så många sätt som hjärnan ville, eller de verkligen endast kunde ordnas efter en enda indelningsgrund, såsom naturen lagrat dem, om verkligen naturen gått till väga efter en lagbunden ordning.” [Strindberg, I havsbandet. - Stockholm : Bonnier, 1926. - S. 59-60, resp.134] - Hur finner vi då denna “den förnuftigaste indelningsgrunden”? Om vi släpper tanken på en “naturlig ordning”, idén om “naturliga kategorier”, betyder då detta att vårt val av kategorier är helt godtyckligt? Kan man inte tänka sig att vi vid detta val, medvetet eller omedvetet, ändå ser till vad vi skall använda vår ordning till; att vi, vare sig vi vill det eller ej, styrs i vårt val av praxis. [En materiell konventionalism eller pragmatism.]
767 Men kan vi veta på förhand vilken användning vi kan ha av en viss kategorisering med dess resulterande ordning? Nej, det kan vi antagligen inte, åtminstone inte dess “fulla användning” [om det nu överhuvudtaget har någon mening att tala om något sådant som “den fulla användningen”]. Men det som gör att ett kategorisystem överlever, är inte det just detta att vi finner det användbart, och ständigt finner nya tillämpningar av det. Och därför väljer vi att behålla det.
768 [Till FK 1:766f] Stora vetenskapliga upptäckter [“revolutioner”] behöver alltså inte bara vara resultatet av ett byte av kategorisystem [“paradigmskifte” om man så vill], utan kan också bestå i att man finner nya oförutsedda tillämpningar av ett gammalt kategorisystem. [Ex. Einsteins användning av Riemanns geometri i den speciella relativitetsteorin.]
769 Augusti 1984 Ljusterö [Se FK 1:768]
770 Augusti 1984 Ljusterö [Till FK 1:768] Men måste vi inte också fråga oss om det, då vi väl valt kategorisystem bara finns en “i naturen nedlagd” ordning som svarar mot detta kategorisystem? Hur kan vi vara säkra på att relationen kategorisystem - ordning verkligen är en-entydig?
Kommentarer