735 “Han var en av dem som som inte nöjde sig med annat än det allra bästa” - är det konstnärens märke? Men är inte svårigheten för människan som existentiell varelse, och således också för konstnären, att lära sig “nöja sig” med bara det näst bästa, och ofta inte ens det? Och därför denna ständiga strävan efter något annat, något mer, något bättre.
736 Jag säger inte, som så många teologer och filosofer, att strävan i sig är fåfänglig, och att uppgåendet i Gud skall befria oss från denna strävan. Jag säger, tvärtom, att strävan, rörelsen är själva livet. Men det sanna Guds-medvetandet kan lindra smärtan över att “målet” för vår strävan aldrig uppnås; det kan göra rörelsen mer harmonisk.
Kommentarer