725 [Pomponazzi om belöning och straff. Se Kristeller, Renaissance thought, s. 136ff] - Men liknar inte denna rättsuppfattning i hög grad den vi finner hos Kemelmans judiske rabbin? Och hur det än förhåller sig med detta, vilka slutsatser följer av denna rättsdoktrin? Om nu skulden är ett värre (eller mer “essentiellt”) straff än en yttre bestraffning, och den yttre bestraffningen i själva verket tenderar att reducera känslan av skuld - betyder det att det är av ren barmhärtighet som vi bestraffar, för att lätta den bestraffades skuldbörda?
726 [Till FK 1:725] Man skulle kanske kunna säga, i enlighet härmed, att vi bestraffar för att skapa illusionen av att rättvisa har skipats genom att brottet sonats genom bestraffningen - och därmed minskar vi den bestraffades skuldbörda. Men det är således bara en illusion, ty det är ju inte på oss det sist och slutligen ankommer att skipa rättvisa. Endast En är fullkomligt rättfärdig, och det är Gud. Från honom utgår all verklig rätt.
Kommentarer