717 Att alltid ha något mer att lära, att alltid vilja veta mera - är det inte detta som är Rörelsen? Och om Gud verkligen är allvetande så måste han ha förskräckligt långtråkigt.
718 Vi bländas först, överväldigas, hänförs av dessa renässansens
skapelser; målningarna, freskerna, arkitekturen. Men om vi småningom ändå
börjar gäspa, vad beror det på? Är det inte detta att man med all denna prakt i
själva verket söker säga för mycket, och allt på en gång? Om man i detalj söker
återskapa Guds härlighet här på jorden, vad blir då kvar av Hans gåtfullhet?
Och kanske är det just denna gåtfullhet som driver oss till Honom, och gör
honom värd att älska.
719 [Till FK 1:718] Gud som det enda förblivande gåtfulla - och därför
den enda som är värd vår fullkomliga kärlek? [Tillskrivet senare, april 2007: Jmf.
Ben-Amis kommentar till Spencer, om det utvecklade religiösa medvetandet:
Literaturnaja letopis' : sovmestima-li religija so znaniem? (Po povodu st.
Gerberta Spensera: Proshloe i budushchee religii). - I:Voskhod 1884 kn. 3, p.
16-37.]
720 [Till FK 1:719] Om Gud skapade människan till sin avbild, så
skapade han henne som en gåta, en fråga - inte som ett svar. Och frågan är
denna: Kan det goda realiseras på Jorden? Och därav följer (naturligtvis) också
att Han gav henne en fri vilja (att göra gott eller ont). Ty annars hade ju
gåtans lösning, svaret på frågan varit givet på förhand. Och då hade det ju
inte varit någon egentlig fråga.
Kommentarer