682 "“I met a unicorn” or “I met a sea-serpent” is a perfectly significant assertion, if we know what it would be to be a unicorn or a sea-serpent. ... Thus it is only what we may call the concept that enters into the proposition.” [Russel, fr. Chap. XVI, “Introduction to Mathematical Philosophy"; repr. i “Semantics and the Philosophy of Language” / ed. L. Linsky. - Univ. of Illinois Press, 1972.] Vad menas med att det bara är begreppet som ingår i satsen? Vi vill ju inte med någon av satserna ovan säga att vi mötte ett begrepp ‘unicorn’ eller ‘sea-serpent’?
683 "“I met a man” ... becomes when made explicit “The function ‘I met x and x is human is sometimes true.” ... This proposition is obviously not of the form “I met x,” which accounts for the existence of the proposition “I met a unicorn” in spite of the fact that there is no such thing as a “a unicorn.” " [Ibid.] - Men hur kan “I met a man” och “I met a unicorn” vara av olika logisk form? Skillnaden måste ju ha sin grund i empiri, och bara där.
684 Man
kan förstås hävda, och med rätta, att logiken alltid har och bör ha en viss
anknytning till empiri. Men eftersom vår logik är ett delvis på konventioner
grundat instrument, vore det då inte mera praktiskt att söka göra den så
oåtkomlig för verklighetens förändringar och empiriska upptäckter som möjligt,
så att om vi exempelvis en dag faktiskt upptäckte en verklig, reellt
existerande enhörning som gick och betade på en äng, vi sluppe ändra hela vår
mödosamt uppbyggda logik? [Om vi nu inte ville välja att förneka våra
sinnesintryck, och förklara enhörningen där på ängen för icke-existerande.]
--------------------------------------------------------------------
[Tillskrivet senare, oktober 2006: Minns att det finns ingen logisk grund till
att en enhörning, eller en skvader inte skulle kunna existera.]
Kommentarer