Chomsky och vår medfödda språkförmåga, eller språket som ständigt experiment [Filosofisk Kalender 1:693-701]

 

693  [Till Chomsky och ‘the innateness-hypothesis’] - Kunde man då inte istället tänka sig att varje talakt i själva verket vore ett slags experiment, som företogs på basen av redan “insamlade” lingvistiska data? [Möjlig rejoinder från Chomsky:] “Men då kunde man ändå fråga sig varför nästan alla experiment lyckas. Och även; vad är det som möjliggör för barnet (eller den vuxne, for that matter) att överhuvudtaget formulera för sig själv den hypotes som testas genom experimentet [i.e. i talakten].”       

694  [Till Chomsky , FK 1:693] - Men är det sant att nästan varje experiment lyckas [dvs. att nästan varje konkret talakt resulterar i ett grammatiskt korrekt yttrande]? Och måste vi förutsätta en så komplex medfödd struktur för att förklara barnets förmåga till hypotesformulering?          

695  [Till Chomsky , FK 1:693f] Vidare: Chomsky tycks antaga att vi har en större kunskap om den språkliga kompetensen hos barn (och hos vuxna) än vad vi förmodligen har. Ty, vår kunskap baserar sig på ju uteslutande på barnets egna språkliga yttranden och, då det gälller förståelsen, dess beteenden vid språkliga yttranden från omgivningen. Men hur kontrollerar vi dess verkliga förståelse av vad vi säger? Mnns att till varje uppsättning givna datapunkter kan en potentiellt oändlig mängd olika kurvor anpassas. Hur vet vi att inte barnet under lång tid , ja kanske hela livet går omlring med en annan ‘kurva’ än ‘den riktiga’ (dvs. grammatiken för det givna språket), men en kurva som för ett begränsat lingvistiskt område, inom vilket de givna lingvistiska datapunkterna befinner sig, ytterligt väl approximerar eller t.o.m. sammanfaller med ‘den ritkiga kurvan, och som t.o.m. förmår korrekt förutsäga ‘nya linvistiska fakta’ inom detta område?

696  [Till Chomsky , FK 1:693f] Finns det, såsom Chomsky tycks föreslå, någon bestämd tidpunkt vid vilken vi kan säga om någon som stått under inlärning av sitt modersmål: “- Nu behärskar han språket!”? [Dvs., enligt Chomsky, den tidpunkt då ‘den rätta grammatiken’ valts ut med hjälp av en medfödd ‘evaluationsmetod’.] Blir vi någonsin “fullärda” - ens då det gäller grammatiken för vårt eget modersmål? [Och här åsyftas inte i första hand det explicita behärskandet av grammatiska termer, förmåga att ta ut satsdelar etc. - som vi ju vet är bristfälligt hos de flesta - utan just den språkliga kompetensen såsom den kommer till uttryck i vår förmåga att tolka språkliga uttryck och själva producera sådana uttryck på vårt eget modersmål.]

697  [Till Chomsky , FK 1:693f] Istället för en process genom vilken vi så att säga provar olika möjliga ‘kurvor’ på lingvistiska data tills vi har funnit ‘den rätta’ [dvs. den som bäst stämmer överens med data och som genom vår medfödda ‘weighting-function’ tilldelas högst grad av komplexitet, ger de rikaste språkliga uttrycksmöjligheterna, bäst förutsäger ‘nya lingvistiska fakta’ eller ngt. dylikt], varvid vi förkastar alla de övriga; istället för en sådan process skule vi alltså tänka oss något slags approximationsförfarande [kanske enligt en iterationsalgoritm i stil med Newton-Raphsons metod] genom vilket vi gradvis anpassade vår ‘kurva’ till nya linvistiska data och genom  interpolering och extrapolering företog experiment - ibland lyckade, ibland missslyckade - som resulterade i nya språkliga uttryck. Och i den meningen vore vi alla språkforskare; inte bara språkutforskare men också språkskapare. Språkupptäckare och språkuppfinnare är vi alla.

698  [Till FK 1:697.] - Ty, resultaten av många sådana experiment, företagna av många olka språkforskare, kan, även om de till en början synes revolutionerande och t.o.m. tvivelaktiga, småningom leda till bildandet av nya grammatiska former och bortdöendet av gamla former. Men detta bara genom att de accepteras allmänt och genom tysta överenskommelser upptas i språket. Och precis som i vtenskapen sker detta först då den äldre generationen dör ut och den revolutionära ungdomen kommer till makten.

699  Konventionerna är inte en gång för alla givna. Vi kan ingå nya konventioner, men vi bör ha skäl för att göra det.

700  Chomsky betonar språkets kreativitet och det är bra. Men frågan är om han ändå inte, just genom ‘the innateness hypothesis’ förbiser den grammatiska kreativiteten, bildandet av nya grammatiska former under språkets utveckling. Och antag att attg Chomsky skulle svara: “Låt vara för den ‘grammatiska kreativiteten’. Men den gäller i själva verket bara ytstrukturen. Djupstrukturen, det sätt på vilket satser genereras i ett givet språk, förblir däremot så gott som oförändrad.” Skulle vi då kunna finna motexempel? Skulle vi t.ex. kunna finna något språk där, låt oss säga, sättet att bilda passivum förändrats genom historien? Här krävs empirisk forskning!  

701  Hypotes: Språket som det ständiga experimentet. Vi experimenterar med språket livet ut och vi blir aldrig fullärda, ty det finns inget ‘fullt’ att lära. [And, thus, maybe Wright is right, maybe there is no such ‘whole system of rules’. Against my former opinion.]