658 [A propos Montmarquet, “Messing with Mother Nature : Fleck and the omega pill”, Philosophical Studies 41: 407-420.] - Finns det verkligen någon grund för att hävda att aktiva handlingar bör betraktas som ur etisk synpunkt mer kvalificerade än passiva underlåtanden? Ja, är det överhuvudtaget möjligt att göra någon klar distinktion mellan ‘handlingar’ och ‘underlåtanden’?
659 [Till FK 1:658] Låt oss först notera några allmänna drag som vi intuitivt förknippar med ‘handlingar’ resp. ‘underlåtanden’. Vi tänker oss alltså en ‘handling’ som något som utförs av ett aktivt subjekt som är medvetet om vad det gör och således har vissa föreställningar om konsekvenserna av sitt handlande. [Däremot begär vi inte att den handlande, för att klassas som handlande, alltid skall överblicka samtliga konsekvenser av sitt handlande; ja, vi tillåter rentav att de föreställningar han gör sig om dessa konsekvenser är helt felaktiga med avseende på det verklliga resultatet av handlingen.] Ett ‘underlåtande’, däremot, tänker vi oss som något där det underlåtande subjektet förblir passivt i förhållande till den omgivande verkligheten, speciellt i förhållande till det som i motsvarande situation skulle utgjort objektet för en handling. Däremot tycks det som om termen ‘underlåtande’ i sig själv inte behöver säga något om vare sig arten eller graden av medvetandet hos det underlåtande subjektet; ett underlåtande kan vara antingen medvetet eller omedvetet. De medvetna underlåtandena torde vara de som i första hand är föremål för etiska värdeomdömen.
660 [Till FK 1:658] Låt oss slå fast att både handlingar och underlåtanden kan medföra förändringar i den omgivande verkligheten [karaktären av detta ‘medföra’, huruvida det rör sig om kausalsamban eller ej, lämnar vi för ögonblicket därhän], och att ibland, i vissa situationer en ‘handling’ och ett ‘underlåtande’ (såsom vi karaktäriserat dem ovan) rentav kan leda till samma slutresultat.
661 [Till
FK 1:658] Vi ställer oss frågan: När upphör en handling att vara en handling?
Vi tänker oss en person P som kör på en väg. Så kommer han till ett vägskäl och
svänger vänster. Vi vill säga att P utför handlingen V, att svänga vänster. Så
fortsätter han på vägen och kommer ånyo till ett vägskäl. Han kan nu välja
mellan att ånyo svänga, låt oss denna gång säga till höger, in på vägen som
leder till X-stad, eller att fortsätta rakt fram på vägen som leder till
Y-stad. Antag att P väljer det senare alternativet. Vi skulle då, i normalt språkbruk,
kunna beskriva detta som att P underlåter att svänga till höger, dvs.
underlåter att utföra handlingen H.[Huruvida vi verkligen skulle beskriva det
som här sker som ett underlåtande kan tänkas bero på huruvida P borde ha svängt
till höger, enligt vår mening eller, möjligen, i enlighet med P:s egna
ursprungliga intentioner.] Men om vi istället karaktäriserar den första
handlingen som att ‘att köra till Y-stad’, så innebär ju i själva verket det
val som P träffar [vid det andra vägskälet] ett fullföljande av handlingen Y,
att köra till Y-stad. [Och återigen, om P istället borde ha kört till X-stad,
så skulle vi kanske vara benägna att säga att P underlåter utföra handlingen X,
dvs att köra till X-stad.]*
----------------------------
*Vi ställs alltså också inför problemet att avgöra huruvida en handling är
något som bara försiggår s.a.s. “initialt” och momentant, eller om
fortsättandet av en påbörjad handling också skall betraktas som en handling
662 [Till
FK 1:658] Vad jag vill säga är: Det tycks som om något kan bedömas som en
handling eller ett underlåtande bara relativt ett visst koordinatsystem, en
viss beskrivning av ett skeende, där vi på axlarna avsätter sådant som det
handlande eller underlåtande subjektets intentioner, omvärldens omdömen om
önskvärda och icke-önskvärda beteenden etc. etc. En punkt vars samtliga
koordinar är negativa i ett system, kan ha enbart positiva koordinater i ett
annat. Och beroende på i vilken kvadrant, kub, ... oktant, ... punkten hamnar
karaktäriserar vi den som ‘handling’, ‘underlåtande’ eller kanske ytterligare
någon kategori som vi inte har upptäckt / uppfunnit ännu. [Det förefaller
troligt att en eventuell distinktion handling / underlåtande inte bör betraktas
som uttömmande.]
663 [Till FK 1:658] Vi kunde också, i vårt exempel ovan, hävda att den som träffar ett val, vare sig det sker medvetet eller omedvetet, alltid utför en handling och att personen P ovan således inte kan underlåta att handla överhuvudtaget! [Och då skulle vi ha använt oss av ett koordinatsystem som man kunde kalla “existentialistiskt”.]
664 [Till FK 1:658] Antag nu att vi bestämt oss för ett koordinatsystem, som entydigt skiljer ‘handlingar’ från ‘underlåtanden’, och antag att detta koordinatsystem är sådant, att det bestämmer aktiva ingripanden i syfte att orsaka annan människas såsom handlingar, medan det att passivt låta en svårt sjuk människa bestäms såsom ett underlåtande. Skulle det i en sådan situation finnas grund för att säga att handlingar bör bedömas som moraliskt mer kvalificerade än underlåtanden? [En aktuell problemställning i euthanasidebatten.] Antag alltså att agenten, det handlande eller underlåtande subjektet, står inför en dödssjuk människa med svåra smärtor, och att han /hon (agenten) har att välja mellan att aktivt ingripa och utsläcka livet på den sjuka människan, elller att låta henne självdö.
665 November 1983 Stockholm [Till
FK 1:658] Jag misstänker alltså att distinktionen handlingar / underlåtande
inte kan betraktas som apriori relativt våra etiska system, att den i sig redan
måste innesluta vissa värdeomdömen om den skall kunna tjäna som grund för
bedömningar av moralisk kvalitet. Och det vill säga: den rymd i vilken vi
bestämmer något som ‘handling’ respektive ‘underlåtande’ med hjälp av vårt
koordinatsystem, måste ha tillräckligt många dimensioner för att vi skall kunna
avsätta också etiska värden på axlarna.
Kommentarer