646 Finns det en dold paradox i ‘meaning-is-use-doktrinen’: det blir meningslöst (dvs. redundant) att fråga sig huruvida ett språkligt uttryck som faktiskt används på ett visst sätt har mening eller ej. Å andra sidan: eftersom sådana frågor faktiskt har ställts, bl.a. av Wittgenstein, och alltså har en användning, så kan de inte heller vara meningslösa?
647 [Till FK 1:646] Men, kan man ändå inte fråga sig huruvida en viss användning av ett uttryck s.a.s. ‘passar in’ i vårt språkspel [eller ngt. annat], om den tjänar något vettigt ändamål i vår ‘livsform’; om den exempelvis får oss att se saker vi inte sett förut? [En estetisk och rationell bedömning.]
648 [Till FK 1:647] Hur ska vi då kunna bedöma huruvida denna speciella användning‘passar in’ i språkspelet , ‘passar ihop’ med vår vanliga, konventionella språkanvändning eller ej? Motsägelsefriheten (resp. motsägelsefullheten) kan väl knappast vara en tillräcklig grund. Ty, överallt i språkspelet (och mellan språkspelen) förekommer ju - vare sig vi är medvetna om det eller ej - ‘concept-stretching’, genom vilken det ibland skapas nya motsägelser, ibland upphäves tidigare sådana. [Till Kai Nilsens, “Wittgensteinian fideism” såsom den presenteras hos Sandbacka, “Om förståelse av främmande språkbruk”, Filosofisk Tidskrift 2/83]
649 [Till FK 1:648] - Jo, även om “den ‘logiska’ synen på religiöst och magiskt språkbruk ser ut att innefatta [och verkligen innefattar - min anm.] en vilja att bygga ett avståndstagande på logiska grunder” [Sandbacka, “Om förståelse av främmande språkbruk”, Fil. Tidskr. 2/83], även om “logiken inte i sig kan ge oss grunden för hur vi kan ställa oss till, eller bedöma, mänskliga sedvänjor och sätt att använda språket” [Sandbacka, ibid. - min emfas] - ja, fastän “logikens kriterier ... uppkommer i, och är begripliga bara inom ett sammanhang som utgörs av levnadssätt eller samhälleliga bruk” [Peter Winch, “The idea of a social science”. Cit. e. Sandbacka, ibid.]; så visst kan man tillämpa logikens kriterier på samhälleliga bruk som sådana. Det som är viktigt att komma ihåg är ju däremot att man då måste besluta sig för att tillämpa dem på detta sätt, och att detta beslut är uttryck för en speciell vilja, som genererats i ett speciellt samhälleligt sammanhang.
650 [Till FK 1:648] “Jag tror att vi, om vi tänker oss en förändring av begreppet smärta [t.ex. så att vi istället kom att tillskriva bara livlösa ting smärta], drar med en rad andra begrepp, bland dem medlidande” [Sandbacka, “Om förståelse av främmande språkbruk”, Fil. Tidskr. 2/83]. - Ja, vårt språkspel ‘hänger ihop’! Och därför borde vi kanske, hellre än att tala om ‘concept-stretching’, istället tala om tänjning (och krympning) av språkspel.
Kommentarer