Tautologins logik: språkspel eller åtalspunkt för Quine [Filosofisk Kalender 1:651-654]

 

651  Vad innebär det om vi säger att en atomär sats inte kan vara tautolog? Att världen inte kan vara determinerad i sina enkla förhållanden? Men om en atomär sats inte kan vara satslogiskt sann, så kan ju inte heller negationen av en atomär sats vara satslogiskt sann. Vilken logisk status har då satsen “Världen kan inte vara determinerad i sina enkla förhållanden” och en “En atomär sats kan inte vara tautolog” (satser vars innehåll f.ö. kan uttryckas , ungefärligen, även utan negation, genom de korresponderande satserna “Det är nödvändigt att världens enkla förhållanden är kontingenta” och “Det är nödvändigt att atomära satsers sanningsvärde är kontingenta”)? Och har vi inte genom dessa satser just hävdat att vissa enkla förhållanden i världen gäller nödvändigtvis? Hur löser vi denna paradox?     

652  “Tautologin utsäger ju inte något om världen.” - Men varje sats som vi kallar en ‘tautologi’utgör ju ett exempel på att vi kallar vissa satser för tautologier; alltså en konvention som tillhör vårt språkspel. Och språkspelet är en del av livet, av världen, av vår ‘Lebenswelt’.

653  Å andra sidan, innebär inte det att medge existensen av tautologa atomära satser detsamma som att medge existensen av analytiska satser; och därmed - att frivilligt sätta sig på de anklagades bänk i den rättssal där Quine är åklagare? Vilken väg väljer vi således?   

654 [Till 653] Invändning: “Men om vi analyserar dessa satser som som vi kallar analytiska, så skall det visa sig att de egentligen är icke-atomära. T.ex. satsen “Alla ungkarlar är ogifta”, som till det yttre inte innehåller några satskonnektiv, kan analyseras som ""x:(Ux Ù Ox)Ú(ØUx Ù ØOx)” [dvs. ""x:Ux Û Ox]. - Ja, visst kan man analysera dem på det sättet, men frågan är hur du rättfärdigar dessa analyser och om du därmed inte hamnar i samma svårigheter som Russel med sina ‘bestämda beskrivningar’. Ja, risken finns att du genom dessa analyser, om du genomför dem noggrannt, skall finna att de satser du analyserar förvisso inte ‘egentligen’ är atomära, men att de heller inte ‘egentligen’ är ‘analytiska’. [Pröva t.ex. att anlysera den meningsfulla satsen “Mitt liv är mitt”!] Och så kommer du att dra undan marken för dina egna fötter.