[Pontonjärgatan 33, Kungsholmen]
614 September 1983 Stockholm [Till FK 1:613] - Det är sant, det måste naturligtvis finnas vissa axiom, vi måste alltid utgå från någonting; någonting obevisbart. Men vem säger att just människan måste vara detta axiom?
- “Ingen säger det. Det är en konvention som vi har antagit eller bör antaga. En konvention som det också ligger mycket nära till hands för oss att antaga.”
- Ja, men om det visar sig att denna konvention tenderar att leda till oönskade och farliga konsekvenser? Och frågan är om detta inte redan har visat sig? [Dock - svårigheten att urskilja och avgöra en trend, att skilja mellan det tillfälliga och det typiska. Och behövs det inte härför ytterligare konventioner?] människa, , ADN
615 “Unerschöpft und unentdeckt ist immer noch Mensch und Menschen-Erde” [Nietzsche, “Also sprach Zarathustra”. - Wiesbaden-Berlin : Vollmer, s.a. - S. 68. Min emfas.] - Och det borde betyda: Svaret på frågan Människan är ännu inte ‘funnet’; det är ännu inte klart hur experimentet utfallit. Men lägg märke till att detta svar, detta “utfall” är något som både måste upptäckas och uppfinnas.
616 “Der Mensch der Erkenntnis muss nicht nur seine Feinde lieben, sondern auch seine Freunde hassen können.” [Nietzsche, “Also sprach Zarathustra”. - Wiesbaden-Berlin : Vollmer, s.a. - S. 69. ] - Den kunskapande som den oavhängige - men därför inte asocial. Verklighetens föränderlighet och nödvändigheten av att byta åsikt för att behålla ståndpunkt [Jan Myrdal(?)]; sanningens ståndpunkt. Om vi alltså i en mening måste flyta med strömmen, sanningsströmmen, så är det dessvärre inte säkert eller ens troligt att detta är huvudströmmen. [Sanningen som en biflod till verklighetens dånande flöde.]
------------------------------------------------------------------------------------------
[Tillskrivet senare, mars 2006: Men att inkalla Jan Myrdal av alla som “sanningsvittne”, är knappast rätt man på rätt plats, även om han också har sagt en och annan besk sanning blandat med lögnen.]
617 Därav att man inte kan rättfärdiga, ge skäl för allt, dvs. att det alltid måste finnas några obevisade axiom, följer ju inte att detta att ge skäl skulle vara “onödigt”, ett “trick” som bara går ut på att skjuta problemet ett steg bakåt eller uppåt. Att ge skäl är ett sätt att visa att verkligheten hänger ihop. Och det kan hända att vi bättre ser hur den hänger ihop om vi väljer vissa axiom framför vissa andra. [Jmf. ovan FK 1:614].
Kommentarer