631 Extensionalitetsprincipen: “Sanningsvärdet hos en molekylär sats i det satslogiska språket är en funktion av sanningsvärdet hos delsatserna.” [Dag Prawitz, “ABC i symbolisk logik”, vol. 1, s. 57] “... uttrycker alltså altså att sanningsvärdet hos en molekulär sats är oberoende av intentionen hos de mindre satser som ingår i satsen.” [ibid., s. 58] - Men är inte uttrycket ‘oberoende’ en smula vilseledande här? Ty, sanningsvärdet (el. ‘extensionen’) hos de atomära satserna är ju ändå beroende av intentionen av dessa satser, och därmed är ju också de molekulära satserna beroende av intentionen hos dessa satser. Vad vi vill säga är ju bara att vi i en molekulär sats kan ersätta en atomär sats som ingår i den molekulära satsen och som har ett visst bestämt sanningsvärde [vilket i sin tur är beroende av denna atomära sats’ intention] med vilken som helst annan atomär sats som har samma sanningsvärde som den ersatta satsen, utan att den molekulära satsens sanningsvärde förändras. [Men har vi därigenom sagt någontng särskilt intressant?]
632 [Till FK 1:631] - Å andra sidan, om Wittgenstein har rätt [i ‘Philosophische Untersuchungen’], så blir ju ofta de atomära satsernas intention en annan när de ingår som beståndsdelar i en molekulär sats, än den de har som fristående. Eller, rättare, uttryckt som en klyscha: Meningen hos den sammansatta satsen behöver inte vara densamma som ‘summan’ (eller ‘produkten’ etc.etc.) av respektive mening hos de i den ‘sammansatta’ satsen ingående satserna. Ja, frågan är om vi alltid ens kan kan tala om ‘molekulära’ och ‘atomära’ satser; om inte två ‘atomära’ satser sammanbundna ofta används för att uttrycka en tredje ‘atomär’ sats? [Så att 1+1 blir 1, således. Ungefär som när man gifter sig, enligt den numera något gammalmodiga organiska synen på äktenskapet.]
633 [Till FK 1:631] Elakt exempel: Satsen ‘Det regnar’ och satsen ‘Det blåser’ kan båda användas för att ge uttryck för ett konstaterande av att vissa klimatförhållanden råder. Antag att båda dessa satser är sanna samtidigt vid en viss tidpunkt [en samtidighet som vi typiskt nog inte kan uttrycka genom satslogiken]. Om vi vid denna tidpunkt yttrar satsen ‘Det regnar och det blåser’, så behöver det ju däremot inte vara så att vi härigenom vill ge uttryck för konstaterandet att båda dessa klimatförhållanden råder, och alltså göra ett sant påstående. Vi kanske i själva verket bara vill säga: “Fy fan vad livet är hopplöst!”[och detta behöver naturligtvis inte vara sant, bara för att det regnar och blåser!]; något vi ofta söker uttrycka just genom att räkna upp en rad verkliga förhållanden, enligt vår mening missförhållanden. [Tillägg, mars 2006: Vi ger alltså uttryck för en känsla genom tendentiös selektion av ett antal sakförhållanden, som vi pekar på.]
Kommentarer