639
Hur kan man överhuvudtaget föreställa sig ett fullständigt system av moraliska principer, som entydigt
skulle bestämma hur vi bör handla, för att handla etiskt, i varje konkret situation? [Så som
bl.a. Makinson, Alchourrón & Bulugin tycks göra. Se Risto Hilpinen, “Om moraliska
konflikter” i Filosofisk Tidskrift 1983 nr 2.] Varpå skulle de “högsta principerna” i ett sådant
system grunda sig? På ontologiska lagar? [Men, i så fall, skulle man därmed inte riskera att
fråntaga oss åtminstone en del av rätten att s.a.s. “kritisera verkligheten”,* och att omforma
den i enlighet med våra etiska principer?] Eller bygger den sist och slutligen på någon slags
fundamental etisk intuition? Men antag att det ändå funnes ett ‘fullständigt’ etiskt system;
fullständigt också i den meningen at det täckte in varje möjlig mänsklig handlingssituation.
Skulle det då verkligen entydigt kunna bestämma hur vi bör handla i varje sådan situation?
Har inte Gödels teorem sin tillämpning även här?
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
* och när jag här talar om ‘verkligheten’, så använder jag denna term i dess mest vida
innebörd. Ty vår rätt att kritisera och omforma verkligheten inskränker sig ju inte bara till den
människoskapade delen av denna verklighet, den gäller även det som vi vanligen kallar
naturen.
Hur kan man överhuvudtaget föreställa sig ett fullständigt system av moraliska principer, som entydigt
skulle bestämma hur vi bör handla, för att handla etiskt, i varje konkret situation? [Så som
bl.a. Makinson, Alchourrón & Bulugin tycks göra. Se Risto Hilpinen, “Om moraliska
konflikter” i Filosofisk Tidskrift 1983 nr 2.] Varpå skulle de “högsta principerna” i ett sådant
system grunda sig? På ontologiska lagar? [Men, i så fall, skulle man därmed inte riskera att
fråntaga oss åtminstone en del av rätten att s.a.s. “kritisera verkligheten”,* och att omforma
den i enlighet med våra etiska principer?] Eller bygger den sist och slutligen på någon slags
fundamental etisk intuition? Men antag att det ändå funnes ett ‘fullständigt’ etiskt system;
fullständigt också i den meningen at det täckte in varje möjlig mänsklig handlingssituation.
Skulle det då verkligen entydigt kunna bestämma hur vi bör handla i varje sådan situation?
Har inte Gödels teorem sin tillämpning även här?
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
* och när jag här talar om ‘verkligheten’, så använder jag denna term i dess mest vida
innebörd. Ty vår rätt att kritisera och omforma verkligheten inskränker sig ju inte bara till den
människoskapade delen av denna verklighet, den gäller även det som vi vanligen kallar
naturen.
640
Är det ändå inte en smula vilseledande att söka beskriva “alla konsekvenser av en viss handling A ... som handlingar genererade av A”[Risto Hilpinen, “Om moraliska konflikter” i Filosofisk Tidskrift
1983 nr 2; min emfas i det andra fallet] . Ty, härmed blir ju varje handling i själva verket en
oändlig serie parallella ‘handlingar’, och man kan fråga sig om det då ens blir möjligt att
uppställa några ‘handlingsregler’ Och hur använder vi vanligen begreppet ‘handling’? Skulle
vi verkligen vilja säga om en fransman som håller ett middagstal på sitt modersmål, och alltså
utför handlingen ‘att hålla ett middagstal’, att han samtidigt utför handlingen ‘att sänka
gomseglet’? Är det överhuvudtaget meningsfullt att som ‘handlingar’ beskriva sådana från
vårt medvetande ytterligt avlägsna bi-effekter av det som vi normalt kallar handlingar? Vårt
handlingsbegrepp tycks vara intimt förknippat med andra begrepp som ‘intention’, ‘syfte’,
‘motiv’, ‘medvetande’, och om vi suddar ut dessa aspekter hos handlingsbegreppet, kan det
då inte hända att vi måste skapa ett nytt begrepp för att kunna beskriva det som vi förut
menat med ‘handling’? [Tillskrivet senare, april 2006: Säg det enkelt, vi utgår från att
handlingar är viljestyrda. Men det betyder inte nödvändigtvis att de är målinriktade, strikt
instrumentella. Händer det då inte att vi vill någonting, utan att riktigt veta varför och vad vi
vill uppnå. Vi fick plötsligt bara en sån jäkla lust, helt enkelt.]
1983 nr 2; min emfas i det andra fallet] . Ty, härmed blir ju varje handling i själva verket en
oändlig serie parallella ‘handlingar’, och man kan fråga sig om det då ens blir möjligt att
uppställa några ‘handlingsregler’ Och hur använder vi vanligen begreppet ‘handling’? Skulle
vi verkligen vilja säga om en fransman som håller ett middagstal på sitt modersmål, och alltså
utför handlingen ‘att hålla ett middagstal’, att han samtidigt utför handlingen ‘att sänka
gomseglet’? Är det överhuvudtaget meningsfullt att som ‘handlingar’ beskriva sådana från
vårt medvetande ytterligt avlägsna bi-effekter av det som vi normalt kallar handlingar? Vårt
handlingsbegrepp tycks vara intimt förknippat med andra begrepp som ‘intention’, ‘syfte’,
‘motiv’, ‘medvetande’, och om vi suddar ut dessa aspekter hos handlingsbegreppet, kan det
då inte hända att vi måste skapa ett nytt begrepp för att kunna beskriva det som vi förut
menat med ‘handling’? [Tillskrivet senare, april 2006: Säg det enkelt, vi utgår från att
handlingar är viljestyrda. Men det betyder inte nödvändigtvis att de är målinriktade, strikt
instrumentella. Händer det då inte att vi vill någonting, utan att riktigt veta varför och vad vi
vill uppnå. Vi fick plötsligt bara en sån jäkla lust, helt enkelt.]
Kommentarer