[Pontonjärgatan 33, Kungsholmen]
605 [Till FK 1:604] “- Men föreligger här inte också en konflikt mellan bevarande och skapande?” [Jmf. ovan FK 1:203-206; tvånget att välja. Sartre och ‘le pratico-inerte’ som begränsande vår handlingsfrihet.] - Kan då inte det bevara i en viss mening också vara en form av skapande? Nämligen, om vi med ‘skapa’ förstår det att på ett eller annat sätt generera ny mening [där ‘mening’ tas i en mycket vid bemärkelse; och således inte något som bara kan tillskrivas språkliga uttryck.] Ty, då verkligheten omkring det bevarade objektet förändras - ‘spontant’ eller genom mänsklig skaparkraft (eller genom mänsklig destruktivitet)* - så kommer ju detta objekt att befinna sig i en ny kontext, i vilken det fyller en helt eller delvis ny funktion: och så uppstår ny mening. [Att låta huset stå var kan också vara en form av skapande. Jmf. FK 1:206] - Det kommer fortfarande an på att maximera möjligheterna för skaparkraftens uttryck, men också på realiserandet av dessa möjligheter!
-------------------------------------------------------------------------
[*Tillskrivet senare, mars 2006: Minns Bakunin, återigen: “Die Lust der Zerstörung ist auch eine schaffende Lust.” Kanske också därför, att det som ändå blir kvar efter förstörelsen, erövrar en ny mening, står ut mot en annan bakgrund.]
606 [Till FK 1:605] Ny mening uppstår således kontinuerligt genom verklighetens förändring; genom ‘tingens’ (varmed skall förstås inte bara de materiella tingen) utveckling och förfall, och genom deras reorganisering i rum och tid. Vad människan såsom skapande varelse kan och bör göra är att söka styra denna meningsutveckling så att möjligheterna för och realiserandet av skaparkraftens uttryck maximeras (m.a.p.. både kvantitet och kvalitet). [Skapandet som ett av det mänskliga medvetandet styrt genererande av mening.]
-------------------------------
[Tillskrivet senare, mars 2006: Bla, bla, bla!]
607 [Till FK 1:606] Och finns här inte [en] tänkbar koppling mellan jämförelse & identifikation å ena sidan och mening & skapande å den andra? Utan jämförelsemöjligheter - ingen möjlighet att identifiera det skapade. Utan möjlighet att urskilja en kontext, en bakgrund från vilken det skapade ‘står ut’ heller ingen mening. Och vad blir det då av själva skapandet? Om vi inte ges möjlighet att se resultaten av vårt skapande, förlorar då inte också själva skapandet sin mening? [Återigen tycks vi ledas, obönhörligen, till pluralismen; den konstnärliga såväl som den politiska.]
skapande, mening, kontext, bakgrund, jämförelse, identifikation, resultat, se, pluralism, mångfald, konst, politik
Kommentarer