Nietzsche - ändamål och överlevnad [Filosofisk Kalender 1:587-590]

[Pontonjärgatan 33, Kungsholmen]

587  Nietzsche: “Leben könnte kein Volk, das nicht erst schätzte ...” [Also sprach Zarathustra, s. 51] - Värderandet, dömandet som en överlevnadsbetingelse. Dock, handlar det inte här i första hand om värderandet av vad som är gott och ont för de ändamål vi ställer oss? Men vem dömer över våra ändamål? Kunde vi överleva utan att döma över dem? Och är överlevnaden i sig ett ‘gott’ och ‘förnuftigt’ ändamål? [Att leva, och att leva som en människa, hellre än att bara överleva. Att inte nöja sig med blotta överlevnaden, även om man därmed riskerar livet.]

588  “... will es sich aber erhalten, so darf es nicht schätzen, wie der Nachbar schätzt” [Nietzsche, Also sprach Zarathustra, s. 51] - Warum nicht? Att leva i fred med sina grannar synes mig vara en god betingelse för överlevnad. Men kanske är det så att freden förutsätter skillnaden, konflikten [på värdenivå, på kulturell nivå. Jmf. Simmel!] för att jämvikten skall bevaras?

589  “Wahrlich, die Menschen gaben sich alles ihr Gutes und Böses. Wahrlich, sie nahmen es nicht, sie fanden es nicht, nicht fiel es ihnen als Stimme vom Himmel” [Nietzsche, Also sprach Zarathustra, s. 52] - Men kunde man då inte säga att vi finner att något är bra för något visst syfte, ett ändamål. Och kunde man inte rentav tänka sig något slags test för att utröna om vi verkligen funnit det vi funnit, eller om vi bara tyckte oss finna. [Ungefär som när man testar om en viss medicin är verksam som botemedel mot en viss typ av sjukdom.]

590  [Till FK 1:589] - Men därigenom att vi anger ett ändamål, för vilket något är ‘gott’ eller ‘ont’, har vi då inte redan infört ett nytt värde, så att säga hänskjutit värdet till en högre instans? Det som är mål på en nivå, är medel på nästa. Och det tycks som omändamålen inte har något slut, liksom inte heller frågandet efter ett ändamål. Så drivs vi att hela tiden på nytt värdera vårt värderande. [Och är det inte därför vi så gärna vill tänka oss någon form av Högsta Väsen, som s.a.s. fäller den slutliga domen över vårt värderande.