Camus och Myten om Sisyfos: människans gräns: tragik, olycka eller hopp [Filosofisk Kalender 1:575-580]

575  “... la seule dignité de l’homme - la révolte tenace contre sa condition, la perséverance dans un effort tenu pour stérile” [Camus, Le mythe de Sisyphe, p. 154] - Just så! Men varför då nöja sig med blotta beskrivningar?

576  “Le comedien nous l’a appris: il n’y a pas de frontière entre le paraître et l’être.” [Camus, Le mythe de Sisyphe, p. 156] - Och därför finns det heller ingen gräns mellan form och innehåll. Camus, 

577  “... une œuvre vraiment absurde n’est pas universelle” [Camus, Le mythe de Sisyphe, p. 184] - Men måste då inte det ‘i sanning absurda verket’, absurt nog, också avstå från att beskriva eller ‘visa upp’ det absurda? Ty det absurda finns överallt där människan möter världen, och således också där, där människan möter sig själv.  

578  “Si ce mythe [i.e. le mythe de Sisyphe] est tragique, c’est que son héros est conscient. Où serait en effet sa peine, si à chaque pas l’espoir de reussir le soutenait.” [Camus, Le mythe de Sisyphe, p. 163] - Men även om han inte var medveten om sitt tillstånd och inte kände denna olustkänsla, skulle vi då inte ha rätt att säga att han var olycklig? [Jmf. ovan FK 1:502]

579  Men om alla levde under samma eländiga villkor, också om de var medvetna om det, vad blev det då av ‘olyckan’? Nödvändigheten av jämförelsemateriel också vid identifikation av den objektiva olyckan. [Och om vi inte säger att maskarna är olyckliga fastän de tvingas krypa omkring i den mörka jorden, är det för att de inte är medvetna om sin olycka, eller för att alla maskar lever så?]

580 “...l’œuvre absurde elle même peut conduire à l’infidélité que je veux éviter. L’œuvre qui n’était qu’une repetition sans portée d’une condition stérile, une exaltation clairvoyante du périssable, devient ici un berceau d’illusions. Elle explique, elle donne une forme à l’espoir. Le créateur ne peut plus s’en séparer. Elle n’est pas le jeu tragique qu’elle devait être. Elle donne un sens à la vie de l’auteur[?]” [Camus, Le mythe de Sisyphe, p. 181] - Men frågan är om inte samma sak kunde ha en viss täckning också för Camus själv och hans verk. Ja, frågan är om inte Le mythe de Sisyphe i själva verket är en hoppets bok?