571 “Pour l’homme absurde, il ne s’agit plus d’expliquer et de resoudre, mais d’eprouver et de décrire. Tout commence par l’indifference clairvoyante. Décrire, telle est la derniere ambition d’une pensée absurde.” [Camus, Le mythe de Sisyphe, p. 129] - Positivismen som en vetenskapsfilosofi för l’homme absurde? Men vore det inte mer absurt, och samtidigt mera vågat att ständigt kräva djupare och mer ‘fullständiga’ förklaringar - i den fulla vetskapen om att det inte gives något sådant som fullständiga förklaringar? L’homme absurde snarare som den som, utan att fördenskull gå omkring och vara missnöjd, aldrig är helt nöjd. Istället för underkastelse under sakernas tillstånd - evigt uppror. [Inkonsekvens hos Camus?]
572 “Si le monde était clair, l’art ne serait pas.” [Camus, Le mythe de Sisyphe, p. 133]
- Ça d’accord! Men det att lära någon se någonting är också en form av förklaring. [Jämför de snarlika reaktionerna hos personer som fått någonting förklarat för sig och som nu plötsligt förstår eller tycker sig förstå och hos personer som plötsligt ser någonting de förut inte sett. Och är det inte betecknande att engelsmannen som tecken på att han förstår säger: I see!
Kommentarer