Pontonjärgatan 33, Kungsholmen
498 Någon har sagt att konsten att vara tråkig är att säga allt. Men det kan också vara så att det att “säga allt” i vissa lägen vore ett heuristiskt misstag, vad gäller vetenskapens utveckling. [Fallet Cauchy & ‘the Descartes-Euler conjecture’. Jmf. Lakatos, Proofs and refutations och min Materialistic conventionalism.] Och är det alltså så att den tråkige vetenskapsmannen oftare än andra riskerar att begå metodologiska fel? Eller också, omvänt, då vi möter vetenskapliga teorier byggda på en bristfälig metodologi, bör vi då misstänka att deras upphovsmän saknar humor? [Ja, är det inte också sant att den positivistiska metodologi som såg klargörandet av alla begrepp som ett rekvisit för varje vetenskaplig teori, förutom det att dess syn på vetenskapen visat sig bygga på en utopi, även var hjärtligt tråkig?] “On connait l’homme à sa science” [Ordspråksboken XII:8, cit. e. Pensées, 207, not Espiard]
499 [Saknas.]
Kommentarer