513 Om differentieringsgrunden för skiljandet mellan människa och djur och deras moraliska status. [Till Ingmar Persson, Filosofisk Tidskrift 1983 nr. 1] “Egenskapen att vara en (mänsklig) person, dvs. en varelse med vissa själsförmögenheter, som förmåga att tänka abstrakt, att skilja mellan moraliskt och omoraliskt, att ha självmedvetande etc.” [op.cit., s. 27] [som en sådan differentieringsgrund.] “Problemet är nu istället att inte alla människor, i biologisk bemärkelse, är personer eller ens potentiella personer (i en någorlunda klar mening av “potentiell”).” [ibid.] - Men istället för att här replikera med att hänvisa till en ‘typisk artmedlem’ och hävda att varje individ bör behandlas som sådan, kunde man inte tänka sig en ‘omvänd potentialitet’ som pekar på det faktum att även friska, fullt själsförmögna personer kan bli sjuka & själsoförmögna, men att de, om så sker, därför inte bör fråntas sin moraliska status. [Moralisk status som en konstant i en människas utveckling.]
514 [Till FK 1:513] Och, om man nu ändå vill hänvisa till ‘den typiske artmedlemmen’, och kräva att varje art-individ bör behandlas som sådan, varför skulle det behöva rimma illa “med den ofta hyllade normen att subnormala människor bör ha speciella förmåner som underlättar deras handikapp, som bidrag till mediciner och medicinskt tekniska hjälpmedel.” [Ingmar Persson, Filosofisk Tidskrift 1983 nr. 1, s. 27f] Antag som generell norm: varje mänsklig individ bör behandlas så att han / hon ges möjlighet att utvecklas så långt som möjligt intellektuellt och fysiskt. [Behandla varje människa som mål, inte blott som medel. Kants kategoriska imperativ.] Tillskrivandet av moralisk status till varje mänsklig individ är en viktig förutsättning för att en sådan utveckling skall möjliggöras.
515 Krävs det inte självmedvetande för att kunna ha ‘intressen’ [= det som en person föredrar överlag och i ljuset av alla relevanta fakta” Singer, Filosofisk tidskrift 1983 nr 1, s. 21]; för att kunna ha en uppfattning om vad som är bäst för en själv? Och vad skulle det vara för skillnad mellan att grunda moraliska rättigheter på ‘inherent value’, fattat i termer av ett reflexivt värderande [Regan, ibid. s. 30, framför att grunda den på ‘intressen’? Kan växter verkligen ha ‘inherent value’, fattat på detta sätt? Den senare frågan riktad till Persson, snarare än till Regan själv. Tveksam tolkning.]
Kommentarer