Levande själar eller tänkande kroppsdelar: del eller helhet, body and soul [Filosofisk Kalender 1:428]

[Pontonjärgatan 33, Kungsholmen]

“Dieu ayant fait le ciel et la terre qui ne sentent pas le bonheur de leur être, il a voulu faire des êtres que le connussent, et qui composassent un corps de membres pensants. ... Mais il faudrait pour cela qu’ils eussent intelligence pour le connaitre, et bonne volonté pour consentir a celle de l’âme universelle.” [Pensées II, s. 30, ed. Espiard]? - Vi är alltså bara delar av en gemensam kropp, men kroppsdelar utrustade med själar, med intelligens och god vilja, och det är häri vår gudslikhet ligger. En mikro-makrokosmos teori, alltså? Nja, frågan är ju hur långt denna (partiella) identitet sträcker sig. Panteister kunde tänkas hävda att identiteten [sic!] är fullständig; Gud genomtränger världen, in i varje vrå. [Därför misstänker jag också att den som ville likna Gud vid en alltigenom självreferentiell graf till en funktion som beskrev energinivåerna hos elektroner i en idealiserad kristall (se Hofstadter, Gödel, Escher, Bach : an Eternal Golden Braid) i själva verket var panteist.] Å andra sidan: de som ser Gud väsentligen som negation, frånvaro, ett tystnadens utropstecken [Lars Gustafsson]. “Gott offenbart sich nich in der Welt.” [Wittgenstein, Tractatus 6.432] Var står du nu, maitre Pascal? Om Du, liksom Spinoza, hur olika era respektive gudsuppfattningar än kan synas vara, betraktar Gud som helheten, som Alltet, blir det då inte omöjligt att för Dig att hävda att Gud uppenbarar sig i världen? Kan det hela uppenbara sig i det hela? [Och är det därför som Du talar om en “Dieu caché”?]
---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tillskrivet senare, dec. 2005: Ja, varför skulle inte helheten kunna uppnebara sig i helheten; tror vi då inte med Blake att helheten kan visa sig i delen: “To see the world in a grain of sand, and heaven in a wild flower...”