[Pontonjärgatan 33, Kungsholmen]
Gud som “negation”, som “frånvaro”, ett “tystnadens utropstecken” [Lars Gustafsson]. “Der Sinn der Welt muss ausserhalb ihrer liegen.” [Tractatus 6.41] “Gott offenbart sich nicht in der Welt.” [ibid. 6.432] - Är det alltså bara så att vi känner att världen skulle vara ofullgången, “sakna mening”, utan en skapare? Gud som vår extrapolering av världen? En okänd parameter vi för in för att få ekvationen att gå ihop?
Kommentarer