[Kungsholmen, Pontonjärgatan 33]
En modell för verkligheten [koncipierad en stjärnklar majnatt vid frukostbordet i Åströms kök i Linköping, betraktad med misstro vid ett seminarium i Umeå]:
Vi har alltså en verklighet V, naturen eller den fysikaliska verkligheten, som i vissa bestämda avseenden anger gränserna för vårt handlande. Dessa gränser har emellertid vissa luckor, vissa elastiska punkter i vilka vi genom våra handlingar kan omforma denna samma verklighet [t.ex. kärnfysik, genteknik]; det finns alltså en möjlighet att på vissa punkter s.a.s. tänja verklighetens gränser. Men primärt tjänar alltså dessa gränser till att att begränsa vårt [ur]val av handlingsmöjligheter H1, H2 etc., utan att fördenskull fullständigt determinera oss i vårt handlande. Det finns fortfarande ett mycket stort, kanske ett oändligt antal potentiella handlingsmönster. Handlingen verkar naturligtvis inte bara, och kanske inte ens primärt på den omgivande fysiska verkligheten, utan där finns också en interaktion mellan olika handlingsmönster (samhällen och subsamhällen) vilket uttrycks genom pilarna i modelen. Dessa handlingsmönster rymmer sedan i sin tur olika möjliga mikrospråkspel, fortfarande utan att det är fråga om någon fullständig determinism; det finns alltså fortfarande ett ett mycket stort antal valmöjligheter. Mellan dessa olika mikrospråkspel finns sedan också en interaktion, återigen uttryckt genom pilar. [OBS! Modellens svaghet synes vara att den inte ger någon förklaring av hur förändring kan äga rum. Men det finns ju inget som hindrar att den betraktas historiskt, så att en del av de handlingsmönster och språkspel som där ingår är sådana som brukats under tidigare epoker och som numera är utdöda. En del av dessa ej längre brukade handlingsmönster och språkspel kan ändå, genom studiet av historien och nedärvda traditioner, tänkas deltaga i en begränsad interaktion, s.k. ‘svag växelverkan’, med nu levande handlingsmönster och språkspel. Och generellt kan man alltså tänka sig historiska förändringar som ändringar i intensiteten i interaktionen mellan olika handlingsmönster och språkspel.] En tänkbar förklaring av reglerna för ett visst mikro-språkspel, S41, skulle alltså kunnareferera dels till andra språkspel med vilket det interagerar, dels till det handlingsmönster i vilket det ingår som en integrerad del och kanske i vissa fall också direkt till den omgivande fysiska / psykiska verkligheten [“very general facts of daily experience” med Wittgenstein]. Och orsaken till att vi inte kan ge någon förklaring till vårt makro-språkspel, t.ex. vårt modersmål, skullle då helt enkelt vara att en sådan potentiell förklaring skulle behöva bli så oerhört komplex för att överhuvudtaget få någon förklaringskraft. Detta eftersom makro-språkspelet ju inte bara är den enkla summan av alla mikro-språkspel, utan också innefattar alla interaktioner mellan dessa genom vilka också ny mening uppstår. En sådan förklaring skulle alltså behöva redogöra för alla interaktioner mellan mikro-språkspelen, hänvisa till alla handlingsmönster i vilka mikro-språkspelen ingår och interaktionerna mellan dessa. I sista hand skulle rentav krävas en fullständig beskrivning av hela den existerande verkligheten, och detta vore ändå att begära för mycket av den bräckliga människovarelsen.
Kommentarer