[Kungsholmen, Pontonjärg. 33]
406 Är det så att vi kontinuerligt förlorar en bit av vårt eget jag, medan vi ständigt erövrar en annan? Vad är jaget egentligen? [Är jaget någonsin, eller blir det bara?] Ett knippe av samlade erfarenheter? Eller, snarare, en rörelse?
407 [Till FK 1:406] Jaget som ett knippe erfarenheter: Hur kan vi då alls tala om ett jag, ty vi förlorar ju ständigt några av våra gamla erfarenheter då de faller i glömska? [Erfarenheter som inte erfars av någon, existerar det något sådant? Jmf. ovan FK 1:131-134; Lars Gustafsson & problemet med existentialismen som en extrem fenomenalism.] Samtidigt tillkommer ständigt nya. Eller kan vi tänka oss jaget som ett tvinnat tåg, i vilket inte finns någon gemensam kärna, en fläta med erfarenhetselement som fibrer vilka går i varandra och som uppvisar “familjelikheter”? Jag-begreppet - ett begrepp av samma typ som Wittgensteins språkspels-begrepp?
408 [Till FK 1:406] Eller ‘jaget’ som en rörelse* ändå? Det skulle då vara etikens och religionens uppgift att tala om för oss om denna rörelse bör betraktas som målbestämd eller ej, och vilket som i så fall skulle vara dess mål. [*Kanske en våg-partikelrörelse där efarenhets-korpuskler bärs på sinnes- och förnuftsvågor av olika amplitud och frekvens?]
409 Men, varför upprepar vi oss i vårt inre då vi genom yttre tvång tvingas förneka tidigare erfarenheter, och därmed, tycks det oss, en bit av oss själva, av det egna jaget? Ty samtidigt förlorar vi ju en god del av våra tidigare erfarenheter på “naturlig väg” genom glömskans försorg, utan att uppröras nämnvärt däröver, utan att vi ens saknar dessa glömda erfarenheter. [Hur kan man sakna något man inte längre kommer ihåg eller känner till? Platon & Pascal; tanken på ett urtillstånd från vilket vi ryckts, måhända genom egen skuld och synd, men från vilket det i oss finns vissa reminiscenser vilka kan väckas till liv bara genom majevtik och / eller bön om frälsning.] Tyder detta på att glömskan, åtminstone till en del är viljestyrd? Eller är det tvärtom så att glömskan uppfattas som oundviklig, och att vi helt enkelt har lättare att foga oss i det om så bara till synes oundvikliga? Ve oss, arma människor, om det senare vore fallet! Vilka lättmanipulerade offer vore vi inte då!
Kommentarer