400 “Måste jag veta om jag förstår ett ord?” [Filosofiska undersökningar / Ludwig Wittgenstein (Wedbergs övers.), s. 81] Och det skulle då betyda: Måste jag veta att jag handlar rätt? - Nej, självfalllet inte. Men föreligger det inte här en svårighet hos Wittgenstein: Om det att förstå inte bara skall betyda att handla, och handla hursomhelst [vilket vore absurt, ja, paradoxalt, ty då skulle ju också det att fråga efter meningen, så som man gör när man inte förstår, vara en form av förståelse!] , så måste det ju finnas ett kriterium utanför handlandet som bestämmer hur man skall handla. Vari består detta kriterium? I den av sändaren förväntade handlingen? Men är då inte dessa sändarens ‘förväntningar’ lika problematiska som som föreställningen om någon slags ‘menatala bilder’ svarande mot förståelsen? Kan man till exempel inte tänka sig att sändaren misstar sig om sina förväntningar? Måste han överhuvudtaget ha haft några speciella förväntningar alls? Och händer det inte också ibland att mottagaren genom sitt handlande så att säga vidgar sändarens egen förståelse [i en wittgensteiniansk mening] av det han yttrat, ja, rentav att det är först genom mottagarens reaktion som sändaren verkligen inser vad det är han har sagt, och följaktligen vad han hade rätt att förvänta sig?
401 Även om ‘handlingen’ hos Wittgenstein inte skall betraktas i snävt, behavioristiskt perspektiv [jmf. Filosofiska Undersökningar 307] utan alltså även skall innefatta sådant som ansiktsuttryck, gester etc., så resonerar ju Wittgenstein på annat håll [exempelvis Filosofiska Undersökningar 172ff] som om sådana känslouttryck m.m. bara stode i ett yttre, accidentiellt förhållande till själva handlingen. Man kan då fortfarande tänka sig [som i FK 1:2 ovan] någon som handlar på ‘rätt’ sätt i alla avseenden, men som inte har förstått i egentlig mening. [Inkonsekvens hos Wittgenstein.]
Kommentarer