Wittgenstein: förstå, fysik och psykologi [Filosofisk Kalender 1:402-403]

 

402  [Till FK 1:400] Att handla ‘rätt’ behöver naturligtvis inte innebära detsamma som att handla i enlighet med sändarens förväntningar. I vissa fall har vi ju ändå tillgång till vissa bestämda kriterier, enligt vilka det ‘rätta’ är något som visar sig, är manifest. [Jmf. Filosofiska Undersökningar: 151, 179ff] Svårigheten hos Wittgenstein uppkommer alltså först då det gäller [att] förklara förståelsen, den omedelbara förståelsen av helt nya yttranden, till vilka det ännu inte finns knuten någon bestämd intersubjektiv praxis.

 403 “Se, höra, tänka, känna, vilja är inte i samma mening psykologins föremål som kropparnas rörelser, de elektriska fenomenen, etc. är fysikens föremål. Det ser man därav att fysikern ser dessa företeelser, hör dem, tänker över dem, meddelar dem till oss, men psykologen iaktttar subjektets yttranden (beteenden).” [Filosofiska Undersökningar: 571] - Men stämmer verkligen denna beskrivning av fysikern? Iakttager inte han också ofta bara ‘meddelanden’, ‘yttranden’ av dessa föremål [t.ex. dimspår efter elektroner i en bubbelkammare]. Skillnaden är väl framför allt den att fysikern ofta själv, utifrån ett avlämnat ‘meddealande’, måste konstruera ‘subjektet’, medan psykologen ofta kan iakttaga det ‘direkt’. [Tillskrivet senare, nov. 2005: - En smula naivt, synes det, även med hänsyn til de enkla citationstecknen. Det psykologiska subjektet är väl lika mycket en konstruktion som någonsin det fysiska. Vilket jag möjligen också kom på ganska snart - se: FK 1:413] Förhållandet synes alltså närmast vara det motsatta mot det som Wittgenstein påstår gäller.