[Sveavägen 115, Stockholm]
381 Om verkligheten vore oföränderlig, och det bara var våra begrepp som så att säga vore ‘elastiska’, skulle vi då någonsin kunna få kunskap om denna verklighetens oföränderlighet? [Antag alltså att det vore en fundamental mänsklig disposition detta att vilja se världen som föränderlig, att skapa begrepp genom vilka världen bleve föränderlig. Jämför här också Goodmans (grue/bleen-paradoxen, som ju omvänt pekar på möjligheten av att med andra begrepp göra världen oföränderlig.] förändring, begrepp, kunskap, epistemologi, Goodman-Nelson, paradox
382 Om TRACTATUS: Logiken handlar alltså om vad tingen är, om deras väsen (5.552), och detta är osägbart, det kan bara visas. “Ein Satz kann nur sagen, wie ein Ding ist, nicht was es ist” (3.221). Men jämför härmed (4.022): “Der Satz zeigt, wie es sich verhält, wenn es wahr ist. Und er sagt, dass es sich so verhält.” [min kursiv]. Vad är nu skillnaden mellan en beskrivning av hur ett ting är, och av hur det förhåller sig? Den förra, skulle man kanske vilja säga, är en beskrivning av något enkelt; den senare däremot av en relation. Men var går här gränsen mellan ting och relation? Existerar det en sådan gräns? Varje sammansatt ting kan ju beskrivas som en relation mellan dess delar. [Det absolut enkla tinget däremot, om det gåves ett sådant, kunde vi ju överhuvudtaget inte beskriva (varken hur eller vad det vore), bara benämna.*] Vad finns det således för grund för att säga att det som kan sägas i det ena fallet bara låter sig visas i det andra?
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
* Jmf ovan FK 1:215, 319; Philosophische Untersuchungen I:46, Theaitetos 201E-202C.
383 [Till FK 1:382, Om TRACTATUS:] Och med utgångspunkt från detta, hur kan man föreslå [som (4.023) tycks göra] att relationerna är interna egenskaper hos verkligeheten? Ty, om det inte existerar någon fast gräns mellan ting och relationer, kommer inte detta på ett ut med att säga att det som existerar existerar av nödvändighet?
384 Måste en sats som har förmågan att vara sann eller falsk, redan vara antingen sann eller falsk? [Tillskrivet senare, nov. 2005: Tag som exempel satsen: “Tyskland vinner fotbolls-VM 2006”, yttrad i november 2005.]
385 [Till FK 1:382, Om TRACTATUS:] (4.022, 4.023) - Men en beskrivning är väl ändå en beskrivning av hur något förhåller sig. Vill Wittgenstein alltså säga det att satsen beskriver genom det att den visar hur det förhåller sig (om det så förhåller sig). Satsen är en beskrivning (av hur det förhåller sig), den uttrycker / utsäger inte en beskrivning. Vad den utsäger är bara att det förhåller sig så. Men om våra tidigare anmärkningar är riktiga, vad blir då av allt detta[?]
386 [Om TRACTATUS:] “Was in der Anwendung liegt, kann die Logik nicht vorausnehmen.” (5.557) - Alldeles så! Men vari skiljer sig häri författaren till ‘Tractatus’ från den Wittgenstein som skrev “Bemerkungen über die Grundlagen der Mathematik”, från den man som som dock förnekade existensen av interna logiska relationer, av något rent logiskt tvång? *
----------------------------------------------------------------
* Jmf även Philosophische Untersuchungen 140
387 [Om TRACTATUS:] (6.361, 6.362) Kan man alltså inte ens tänka det absolut individuella? [Jmf. ovan FK 1:219]
Kommentarer