379 Någon har sagt: “Att skiljas är att dö en smula.” Som om detta skulle vara något speciellt för avskedet. Borde vi inte hellre säga, och har det inte redan sagts: “Att leva är att dö en smula!”?
380 Det tycks mig som om det, parallellt med den ekonomiska protektionismen, också skulle göra sig alltmer gällande en form av andlig protektionism, enligt vilken varje ‘litet’ land ängsligt slår vakt om sitt nationella kulturarv (vilket ju i och för sig är lovvärt), men också söker reducera importen utifrån till ett minimum. [Japan, Argentina] Och häri kan man kanske se en poäng för historiematerialismen ändå?
Kommentarer