[10, rue Washington, 8e]
375 De religiösa rithandlingarnas “irrationalitet”, “konstighet” och, som det synes, fullständiga godtycklighet. [Som t.ex. detta att bestryka högra örsnibben, högra tummen & högra stortån med skuldoffersblod för prästens rening.] Kommer sig inte detta av dessa handlingars exklusiva karaktär, såsom handlingar som utförs till Guds ära endast; endast därför och aldrig annars? Och vi kan fråga oss om vi, i längden, skulle kunna identifiera dessa rithandlingar som just rithandlingar, och därigenom påminna oss varför vi utför dem, om dessa handlingar vore exakt desamma som de vi utför i vårt vardagliga liv? [Ja, vi skulle kunna gå ännu längre och fråga oss om ens Gud skulle kunna identifiera dem. På samma sätt som det kan vara berättigat att fråga sig, med Wittgenstein, om ens Gud kan avgöra en matematisk fråga utan att praktisera matematik, så bör vi kanske också fråga oss om ens Gud kan identifiera utan jämförelse. Och det vill säga: Om han skulle kunna identifiera våra rithandlingar såsom handlingar till hans ära, utan att ha tillgång till den “bakgrund” av vardagliga handlingar mot vilken dessa handlingar “står ut” i sin exklusivitet.]
376 April 1983 Paris Och om den föregående tanken [FK 1:375] tycks tala för en ortodox och praktfull liturgi så var det något som inte förutsågs vid dess konception. [Men som kanske låg i arvsanlagen?]
Kommentarer