[10, rue Washington, 8e]
326 “L’eloquence est une peinture de la pensée, et ainsi ceux qui après avoir peint ajoutent encore, font un tableau au lieu d’un portrait” [Pascal, Les Pensées] - Vad skulle det betyda att “ajouter encore”? Som om det fanns något precist och färdigt redan innan målandet tog sin början. Men har vi inte redan förkastat idén om en sådan avbildningsrelation mellan tanken och dess konkreta uttryck. Och om vi ändå skall tala om det väl talade (eller skrivna) ordet såsom en målning, måste vi inte då ständigt hålla i minnet detta ‘triviala’ faktum [som också Magritte ville påminna oss om med sin “Ceci n’est pas une pipe”] att bilden aldrig är identisk med “det avbildade” , utan alltid något väsentligt annorlunda - och detta hur trogen “avbildning” man än tycker ig se däri, hur väl man än tecknar sitt “porträtt”.
327 [Till FK 1:327] Och jag skulle vilja säga: de som “ajoutent encore” tänker i själva verket en annan tanke än de som målar ett porträtt.
328 “Beauté politique”. - Men idag talar man ju faktiskt också om en “beauté géométrique”. Och är skälet därför att vi inte längre är så säkra på vilket som är geometrins “objekt”? [Och om pythagoréerna och Platon också talade om denna skönhet, var det bara därför att de levde före Euklides?]
Kommentarer