[10, rue Washington, 8e]
Public Domain
355 [Ref. Pascal, Pensées I, ed. Espiard, s. ?] “Hasard donne les pensées, et hasard les ôte: point d’art pour conserver ni pour acquérir.” - Nej, då det gäller tankar tror jag i alla fall inte på den obefläckade avlelsen. Och precis som i verkliga livet händer det här att fadern ibland smiter undan sitt ansvar, för att aldrig mer ge sig till känna.* Och det vill säga: Tanken må i avlelseögonblicket befinna sig i “formlöst” tillstånd, måhända också tillbringa en del av fosterstadiet i sådant tillstånd. Men avlelsen är aldrig helt slumpartad, utan initierad av yttre faktorer såsom “Zeitgeist” m.m. [Glöm dock inte bort att det alltid, åtminstone då det rör sig om människor, behövs två för att en avlelse skall komma till stånd(!), och att den potentiella modern inte bara spelar rollen av en passiv recipient, såsom man fordom ville tro, utan bidrar aktivt till formandet av den nya individen.] - Tankens födelse däremot sker inte förrän den “funnit sin form”, och denna [dvs. formen] må till en del** vara slumpartad i förhållande till yttre faktorer, men aldrig i förhållande till själva tankefostret, mellan dem råder en inre, oupplöslig relation. [Och detta är också anledningen till att tankar som föds “för tidigt”, innan de “funnit sin form”, inte kan överleva lång stund utanför moderlivet.]
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
*Och är inte detta en av anledningarna bakom de svårigheter som den marxistiskt inspirerade idéhistorien, “kunskapssociologin” har mött?
** men bara till en del, ty formen bestäms naturligtvis i viss utsträckning redan i avlelseögonblicket, fastän kanske inte till lika stor del som vid avlandet av människor.
356 [Till FK 1:355] Och om någon av de tankar som här, i detta nu, föds fram skulle innehålla någon sanning, så skulle det vara just en sådan sanning som visar sig genom den “rörelse” dessa tankar kan komma att genomlöpa. Alltså inte en på förhand känd sanning, bestående i en korrespondens med några fysiska eller mentala föremål och relationer; ej heller i någon inbördes koherens, ty jag är medveten om att flera av de tankar som här sstår att läsa, med de begrepsssystem vi vanligen använder oss av, motsäger varandra. Men detta är bara ett uttryck för den rörelse jag själv har genomgått, och genomgår i detta nu, vid framförandet av dessa tankar. [Jmf. FK 1:300-308]
357 En fix punkt, varifrån vi kan betrakta Alltet. En fast hamn, i vilken vi kan förankra vår moral - är det det vi söker? Eller kanske snarare ett säkert fartyg, med vilket vi kan segla kring i Alltet, betrakta det från olika utsiktspunkter för att kunna göra så, i bokstavlig mening, allsidiga bedömningar som möjligt, avge välgrundade omdömen, handla förnuftigt, etiskt. [Eller finns det någon som fortfarande tror på möjligheten av en “kubistisk” moral; att från en enda utsiktspunkt kunna betrakta alla sidor samtidigt, och så fälla våra omdömen - och handla därefter?]
358 [Till FK 1:357] Och kanske är det därför som jag har så svårt att bekänna sig [sic!] till någon speciell tro, något speciellt samfund, att helhjärtat ansluta mig till någon specifik lära, av rädsla för att förlora möjligheten till andra perspektiv, nya vinklar på verkligheten. Och fastän jag väl med förnuftet kan förstå detta att “il faut parier”, så kan jag inte förmå min vilja till att foga sig, ehuru jag vet att också detta “avstående” innebär ett vad.]
359 “[Il se peut faire qu’il y ait de vraies demonstrations; mais cela n’est pas certain. Ainsi, cela ne montre autre chose, sinon qu’il n’est pas certain que tout soit certain incertain - à la gloire du pyrrhonisme.]” - Men därmed, maître Pascal, har du ju också visat möjligheten av att det skulle finnas något säkert; ja, mer än så, den säkra möjligheten av att det skulle finnas något säkert - och pyrrhonistens glädje bör således inte förbli ogrumlad.
360 “Guerre intestine de l’homme entre la raison et les passions ...” [Ref. Pascal, Pensées I, ed. Espiard, s. ?] - Nej, jag vill inte tro att passionerna i sig skulle vara konträra mot förnuftet. Är det inte först då de inriktas mot, som du säger, “falska objekt” som de blir oförnuftiga?
Kommentarer