315 Hans Larsson skriver: “Tag vilken särskild bestämning som hälst, så är varat ej bundet till den; det bibehåller sig gränsfritt, odeterminerat, som Anaximanders apeiron och Parmenides obestämda vara. Men å andra sidan måste det varande anta någon bestämning, annars blir det ingenting. Det är alternativt bundet vid determinationer. Det måste sprängas ut i partikulariteter, det måste ofta gränsfriheten för att få form, den obegränsade möjligheten för att vinna aktualitet - det måste ta det språng ut i ändligheten, som i sig innebär både uppkomst och undergång; ty det är just det som Anaximander syftar på då han säger att allt som är till måste med sin undergång plikta för sin tillvaro; »denn alles was entsteht ist werth dass es zu Grunde geht» “ [Platon i vår tid. - Lund: Gellerup, 1913]. Så klokt och så vackert talat! Här finner vi återigen bekräftelsen på att existensen inte kan skiljas från väsendet, att de i själva verket är “dialektiska”, reciprokt relaterade begrepp som förutsätter varandra. Men innebär verkligen detta att något tillskrivs en bestämning att detta något “sprängs ut i partikularitet”? Har vi inte sett exempel på hur Kierkegaard brottades med det till synes motsatta problemet, hur det absolut individuella förintas genom att det tillskrivs bestämningar, som ju delas av andra individer och alltså alltid har en viss generalitet? [Jmf. FK 1:219; och även Theaitetos 201E-202C, som talar om samma problem. Det synes f.ö. som Tractatus’ Wittgenstein här skulle ha, eller kunnat ha, hämtat inspiration till sin teori om språkets element som enkla namn. Bekräftelse: Philosophische Untersuchungen I:46] Eller är det så att det absolut individuella och det absolut generella här i själva verket möts, såsom motsatta poler på varsin sida av vår mänskliga intressezon? [Jmf. FK 1:193, 233-237] Tesen som slår över i sin “antites”, motsatsernas enhet och kamp. Vilken segerdag vore det inte för dialektiken!
316 [Till FK 1:315] Ty i så måtto har naturligtvis Hans Larsson rätt, som det absolut generella aldrig kan tillskrivas någon definitiv bestämning utan att förlora en del av sin generalitet, eftersom vi ju alltid kan tänka oss negationen av denna bestämning såsom en ny bestämning, som inte delas av dett föregivet “absolut generella”.
317 Är det inte så att vi måste välja mellan att antaga att vi kan ha kunskap också om om tillvarons allra minsta byggstenar, dess element [vilka, om de existerar, såsom absolut generalitet (eller är det absolut individualitet? Jag vet inte längre), inte kan tillskrivas några som helst kvaliteter]*, eller att antaga att vi inte kan ha någon kunskap alls, vare sig vi rör oss med ett atomistiskt-analytiskt eller ett organiskt-syntetiskt helhetsbegrepp, såsom Sokrates (Platon) synes argumentera iTheaitetos ? [Vi kan inte, som Platon visar, antaga att elementen är ovetbara därför att de är enkla och odelbara, samtidigt som vi hävdar att det sammansatta är vetbart; inte ens med hänvisning till ett organiskt-syntetiskt helhetsbegrepp enligt vilket det hela är kvalitativt annorlunda, någonting mer än summan av dess delar, ty med ett sådant begrepp blir ju också det sammansatta “enkelt” och odelbart och därför, i konsekvensens namn, ovetbart. Att man med en atomistisk-analytisk teori för helheter inte kan veta något något om det som består uteslutande av ovetbara delar säger sig själv. (För hela argumentet, se Theaitetos 202D-206B )]. Men Sokrates (eller Platon) tycks härav, som det tycks mig en smula lättvindigt, dra slutsatsen att ett atomistiskt-analytiskt helhetsbegrepp ändå är att föredraga framför ett organiskt-syntetiskt, och han tycks inte taga i betraktande möjligheten av att behålla detta senare begrepp samtidigt som man hävdar att elementen är, indeed, vetbara, att de kan ges rationella förklaringar, nämligen funktionalistsiska förklaringar som hänvisar till deras funktion i den organiska helheten.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
*och ändå har jag ju just tillskrivit dem en kvalitet här, nämligen den att inte kunna tillskrivas några som helst kvaliteter! (Därmed har de ju redan förlorat sin ‘absoluta generalitet’.) Det är som om logiken (eller är det bara min hjärna?) slog knut på sig själv här!
Kommentarer